Knakande golvplankor

Gårdagen blev lika fullspäckad som planerat. Hann med allt som jag tänkt -lunch, + latte med Anna.

Kvällen i Partille var trevlig, men ändå tung. Vi åt tillsammans, kyckling med ugnsgrillade rotfrukter. Gudomligt gott, så det måste jag prova på själv någon gång. Det tillsammans med varsin öl till filmen som vi trodde var en romantisk komedi gjorde att kvällen verkade bli väldigt mysig. Problemet var att filmen som utannonserade på baksidan att det var en romantisk komedi var allt annat än komisk. Det var en tragisk film, bortsett från de sista fem minutrarna när det slutade lyckligt, men både jag och Ulrika blev alldeles nedstämda. Noel, med bland andra vackra Penelope Cruz, Susan Sarandon, Robin Williams och han den där killen i The fast and the furious som jag aldrig kommer lära mig namnet på. Under kvällen surrade min telefon med jämna mellanrum. Han skrev fina saker. En känsla fladdrade till inom mig. Det förrädiska hoppet.

Hade jättetrevligt med Ulrika. Satt och pratade om ditt och datt, kollade på filmen och på Lost (första avsnittet jag någonsin sett och jag kan förstå varför människor fastnar). Men stundvis blev leendet tillkämpat. Så många andra tankar som härjade inom mig. Strax innan vi skulle gå och lägga oss frågade hon om killen de mötte mig med på Liseberg. Hon trodde han var min pojkvän efter som vi såg "så otroligt söta ut ihop". Jag log brett innan verkligheten hann ikapp.

Gick och la mig inne på deras kontor. Blev inte mycket sömn. Låg vaken. Vred och vände på mig. De korta stunder jag sov var det oroligt och jag vaknade med klappande hjärta. Skulle nog åkt hem istället. Där kan tårarna rinna utan att man behöver oroa sig för att någon ska upptäcka en varje gång det knakar om en golvplanka.

Hans röst

Telefonen ringde. Stod i kassan och betalade. När jag kom ut ur butiken halade jag upp mobilen. Missat samtal. Från honom. Ska inte ringa. Borde inte ringa. Övertalar tyst mig själv. Trots det ser jag hur mitt finger trycker grön lur. Signaler går fram. Plötsligt sköljer hans röst över mig. Lamslår mig. Tvärnitar mitt i allén på Vasagatan.

Snälla, klubba mig till sömns

Sömnen vägrar infinna sig. Tankarna snurrar i 240 i skallen på mig. Första dagen utan att ha hört hans röst sedan i augusti. It's gonna take some getting used to.

Bloggen 1 år

Har precis vikt tvätt. Upptäckte att det idag är ett år sedan jag skrev mitt första inlägg. 239 inlägg totalt. Ni borde vara rätt trötta på mig vid det här laget.^^ Men läsningen är frivillig. Så jag fortsätter en stund till tror jag. Grattis och godnatt bloggen!

Så mycket för objektivitet

Det har varit en lång dag. Tung. Ensam, men ändå inte. Gick upp imorse. Lät duschen dölja mina tårar. Vandrade till Nöllers där jag träffade Anna och åt frukost. Hon var precis så underbar som jag behövde. Åt för första gången på ett dygn på Annas inrådan.

Föreläsningen uppfattade jag brottstycken av. Tankarna vandrade iväg. Rycktes tillbaka till nuet av föreläsarens ibland väldigt provokativa kommentarer. Angående statsskulden: "Göran Persson är jävligt knäpp, men den lyckades han fixa i alla fall". Så mycket för objektivitet.

Gruppmöte. Alltid trevligt, men hade svårt att behålla fokus på vad kommunen/regionen/regeringen/riksdagen/EU kunde gjort för att lindra konsekvenserna av vad som hände med Saab i Trollhättan.

Vidare till gymmet. Tränade i nästan tre timmar istället för det normala 1½ timmes passet. Tog ut mig totalt. Blodsmak i munnen och ont i varenda muskel. Trots det kände jag mig bättre efteråt. Tillbaka imorgon.

Har tvättat maniskt sedan jag kom hem. Ska strax tömma torktumlaren och vika tvätt. Sedan krypa till sängs med lite kurslitteratur. Är ledig imorgon, vilket inte känns särskilt bra. Men så länge jag håller mig upptagen borde det gå.

Plan för morgondagen:
Upp hyfsat tidigt
Slänga in en sista maskin tvätt
Dra till gymmet
Hem, hänga tvätt, duscha
Äta lunch
Plugga
Bege mig till Partille
Umgås med min kusins fru

Tack för att ni finns

Något som värmer just nu är att så många visar omtanke. Philip och Sofie har ringt och stått ut med min förtvivlan. Anna erbjöd sig att komma över och mata mig igår kväll eftersom jag bara ätit frukost. Tackade nej, men vi åt frukost på Nöllers tillsammans idag istället. Allt bara rann ur mig. Min andra Anna kom fram och kramade på mig när jag satt i föreläsningssalen. Johanna och Patrik kom med uppmuntrande ord. Karin, Lisa och Anna skrev uppmuntrande kommentarer här. Uppmuntrande sms droppar in ibland. En vänlig kommentar på msn.
Mina vänner är de bästa man kan ha. Tack för att ni finns.

...of the end.

...one last time. Föga anade jag den morgonen att det var den sista jag skulle få med honom. Han begav sig iväg till universitetet. Jag satt vid datorn med avsikt att leta reda på en optiker och kolla min mail. Av någon anledning gjorde jag något okaraktäristiskt. Jag snokade. Synden straffar sig själv, eller vad är det man säger? Öppnade mappen där loggfilerna till hans msn-historik fanns. Öppnade en av filerna på måfå. Där fanns rätt många att välja mellan. Jackpot.

Det visade sig att jag inte var ensam om att vara "min vackra Sarah". Enda skillnaden var att där saknades ett h. Marken rämnade under mina fötter, tårarna grumlade min syn och jag började hyperventilera. Ont. Det gjorde så vansinnigt ont. I panik slängde jag ner mina saker i väskan och lämnade lägenheten. Datorn på med loggfilen öppen.

Lämnade nycklarna hos John och vandrade runt i Lund. Gick självklart vilse på väg till stationen, slår aldrig fel. Han ringde frenetiskt. Jag svarade inte. Kunde inte. Fick ett sms där han skrev att han åker till swebus-hållplatsen och väntar på mig. När jag väl hittat rätt svänger bussen ut från hållplatsen. Han har gett upp och jag ser hans ryggtavla avlägsna sig. Övervägde att låta honom gå, men kunde inte förmå mig. Var tvungen att höra vad han ringt så frenetiskt för att säga. Hoppades. Hoppades så innerligt att han kunde förklara. Göra allt bra igen.

De kommande timmarna väntade vi på bussen. Han pratade om hur jag förstört genom att anta för mycket. Förstört något som kunde blivit så bra. Jag kunde inte ens protestera. Var alldeles för upptagen med att inte bryta ihop offentligt. Han försökte förklara. Jag kunde inte förstå. Kunde inte förstå hur det jag läst rimligtvis kunde vara platoniskt. Han pratade om hur det var sista gången vi sågs. Till slut kunde jag inte ta mer. Jag bad honom gå. Tanken på en timme av påminnelser av vad jag just förlorat var mer än jag kunde hantera. Han sträckte sig fram och kysste mig en sista gång. Och cyklade ut ur mitt liv.

Tillbringade den kommande timmen hopkrupen på marken vid busshållplatsen. Gömd i min luva med musik på högsta volym i öronen grät jag så tystlåtet jag kunde. Bussresan hem fortsatte likadant. Gömd i luvan kunde jag låta tårarna rinna. Kunde inte hindrat dem ens om jag försökt.

Resten av kvällen och natten blev en dimma av smärta, tårar och känslan av hopplöshet. Jag har förlorat den som fångat mitt hjärta. Once again it is time to befriend loneliness.

The beginning...

Tar vid där Buss 820-inlägget slutade. Väl i Lund upptäckte jag hur otroligt vacker staden var. Julbelysningen var bländande vacker och allt var pittoreskt och mysigt. Med hjälp av Johns instruktioner på telefon lyckades jag ta mig hem till M utan större problem. Vet att han står i duschen så jag ringer på och ställer mig för att vänta. Dock kommer en tjej och släpper in mig i trappen medan jag väntar. Går upp en våning och hittar rätt lägenhet. Dörren står på glänt. Hinner inte ens öppna den, innan M skjuter upp den. Överraskningsmomentet var fullständigt. Han såg helt oförstående ut innan ansiktet sprack upp i ett stort leende. Välbekanta dofter, starka armar och leenden som inte gick att släcka. Åt, tittade på tv, pluggade. Hela tiden med vetskapen att vi skulle få somna i varandras armar. And so we did...

Mörker i överflöd

Jag satt och funderade på om jag faktiskt skulle skriva det här eller inte. Precis som Martin säger är det privat. Men jag beslöt mig för att jag tänker berätta trots allt. Jag har delat med mig av allt det goda. Det är bara att läsa bakåt i den här bloggen för att inse att jag avgudar den här mannen. Framför allt här, här och här, men även här, här och här. Att skriva har alltid varit en form av ventilation för mig. Kan inte alltid skriva om det som gör mig glad. Ibland måste jag släppa ut lite av det mörka också och just nu finns det mörker i överflöd i mitt liv.

Singing the blues

I've hit rock bottom. Tell you about it tomorrow.

Buss 820 mot skåne

Skulle ju kört bil till skåne idag. Gick inte riktigt som planerat. Stannade till i Kållered för att leta linsvätska. När jag ger mig ut på motorvägen igen märker jag att bilen inte accelererar som den ska. Lyckas inte få upp den i 110 km/h. Efter några kilometer börjar den låta konstigt. Hm, kanske ska stanna och kolla. Slänger en blick i backspegeln när jag ska byta fil. Och ser...ingenting. En vägg av rök gör det omöjligt för mig att se bakåt.

Svänger av på närmsta avfart och stannar vid väggrenen. En kvävande stank av bränt gummi fyller bilen. Ringer Martin, gräver under huven, får hjälp, blir övergiven av hjälpen och telefonen går varm.

Till slut kom bilmekanikern med hela familjen i bilen. Diagnos: bränd koppling. Och nej, det var inte mitt fel, mekanikern sa att föraren inte kunde orsakat det.^^ Fler telefonsamtal och utskällningar till följd av språkförbistring. Bred skånska möter grovt bruten svenska. Som upplagt för missförstånd. "Om ni inte är snälla jag inte är snäll och hjälper!" Inpackad i bilen med mekanikern, hans fru och deras två rastlösa barn fick jag höra hur otrevliga vi var hela vägen hem.

Snopet. Inget skåne. Inga starka armar. Inget samtal som jag övertygat mig själv att det var dags för. Väskan står där. Packad. Plockar upp den och väger tyngden i handen. Innan jag vet ordet av inser jag att jag, högst ograciöst, rusar fram genom centralstationen i mina fina, men ostadiga stövlar. Och plötsligt sitter jag där. På buss 820 mot skåne.

Sandi Thom - I wish I was a punkrocker

Min senaste musikaliska förälskelse. Kan inte sluta lyssna på den och den får mig att le varje gång. Det får vi tacka Patrik för! Upptäckte att hon även kan sjunga live. Spola fram till 1:50 så slipper ni pratet.

Fredag med hög mysfaktor

Gårdagen var en riktigt mysig dag faktiskt. Deja kom till stan så när jag efter sista föreläsningen lyckats hitta henne, virrmaja ^^, så gick vi till Rosa pantern och åt. Gott var det och den här gången även billigt eftersom Deja var en ängel och bjöd. När vi var mätta och belåtna promenerade vi vidare och hamnade på Jul på Liseberg som visade sig vara helmysigt. Hur många ljus som helst, skridskobana och julmusik. Romantiskt värre. I brist på romantik krokade vi arm med varann och gick vilt tjattrande vidare. Inne på spelhuset spelade vi airhockey och kom fram till att vi varken skulle överleva i Jurassic Park eller på en rallybana. Kusin var snäll och bjöd. =)

Satte Deja på rätt spårvagn mot sin konsert i Mölndal. Själv begav jag mig mot Hisingen och Annas fest. Lyckades självklart missa hållplatsen. Med fyra hållplatser. Blev en lång promenad tillbaka. Och nervös var jag. Hisingen har trots allt ett visst rykte. Påminner lite om bostadsområdet hemma fast det här ser lite uppiffat ut. Till slut kom jag fram i ett stycke. Annas lägenhet var jättefin. Blev allt lite avundsjuk. Bara nytt folk, men det var enbart trevligt. Diskuterade tegel, Hugh Jackman, utbildningar, musik, pojkar och flickor osv. Upprepas gärna!

Längtan. Hopp. Drömmar. Vi.

Idag är det tre månader sedan jag för första gången träffade och började dejta en person som kommit att betyda otroligt mycket för mig. Utåt sett dejtar vi inte utan är vänner. Men jag tror inte jag lyckas inbilla någon om det med tanke på hur regelbundet vi träffas och hur drömmande min blick blir när jag talar om honom.
Jag som tidigare inte varit i skåne sedan jag var fem har nu varit där fyra gånger på tre månader. Jag har fått besök två gånger under den tiden. Det bär av till skåne igen imorgon. Ni ser mönstret.
Varför bara vänner? För hans välmåendes skull. Och jag menar det på intet sätt nedlåtande. Jag har varit i den situationen när man måste fokusera på sig själv igen innan man kan gå in i ett förhållande. Man måste hitta sig själv innan man kan bli ett vi. Jag respekterar det och försöker parera i största möjliga mån. Men vart går gränsen? Vart går skiljelinjen mellan att underlätta för honom och tappa bort mig själv?
Längtar jag? Hoppas jag? Drömmer jag om att det ska bli verklighet? Varje dag. Tvivlar jag någonsin? Det händer i vissa mörka ögonblick. Jag längtar, hoppas och drömmer om den dag då han och jag blir Vi.

More salsa

Fick besked om fortsättningskursen i salsa. Den kommer vara på onsdagar vilket innebär att jag inte missar salsan på grund av kårpuben. Underbart! Sedan signade jag upp mig som frivillig på Salsa & Söndag. En ideell förening som håller salsaklubb på Studenternas hus varje söndag. Får se om de vill ha lite hjälp.^^ Måste köpa dansskor snart. Mina knän tar stryk som sjutton nu när vi snurrar så mycket. Det ena är svullet och varmt nu. Men jag klagar inte, älskar det ändå. Problemet är att det är så dyrt med såna skor. Får bli efter jul!

El cerro

Salsa gör mig på så otroligt bra humör. Trots att jag missade förra veckans klass fick jag beröm idag. Alltid kul! Börjar bli mycket nu dock. Lärde oss ett nytt steg idag. El cerro. Det är jätteläckert! Om man lyckas vill säga. Annars ser det ut som om killen försöker strypa tjejen bakifrån på ett väldigt konstnärligt och rytmiskt sätt.

Helgen ser ut att kunna bli väldigt trevlig. Imorgon kommer Deja, så det blir lunch och jul på Liseberg med henne för att sedan skynda iväg till Annas fest. Damen har gått och blivit 20 och det tål ju att firas.

På lördagen blir det kanske ytterligare Deja-tid, lite julpyntshopping och eventuellt en Dream Evil-spelning på Sticky (ska jag eller ska jag inte???).

Och söndagen. Då blir det en liten tur till skåne. Längtar redan tills starka armar omsluter mig.

Hake

Vad sjutton. Var så duktig och anmälde mig som blodgivare. Fick nu ett mail där det står att jag själv måste ringa upp dem för att beställa en tid. Det innebär att jag måste göra ytterligare en grej för att gå igenom något som jag fasar. Ska se om jag lyckas förmå mig att göra det imorgon. Men nu måste jag springa till spårvagnen om jag ska hinna till salsan!

Tentautlämning

Jag klarade tentan! Jag är inte helt bakom flötet med andra ord. Kursansvariga var lite elaka av sig imorse. De började med att gå igenom tentan INNAN vi fått tillbaka den. Då satt man där och analyserade utifrån de riktlinjer de gav kring svaren och kom självklart fram till att man gjort massor fel. Till slut fick vi så ställa oss på kö och hämta ut tentorna och signera listorna. C-klassen fick självklart gå sist. Vilket irriterade oss lite med tanke på att B-klassen redan visste sina resultat. De kunde väl gott gett sig till tåls tills vi fått våra.^^
Öppnade kuvertet, bläddrade febrilt och plötsligt fastnar ögonen på ett stort G. Omedelbar lättnad. Jag klarade det! Ringde och väckte Martin för att meddela. "Du låter inte helt nöjd?" Lättnaden följdes nämligen av missnöje. Jag har inte fått ett G på många herrans år. Måste nog vänja mig vid det för jag kommer definitivt inte få VG på ekonomitentan som står näst på tur.^^

Efteråt satte jag, Anna och Sara oss på KTB och pluggade. Jag läste ut Statsbyggnaden bara för att inse att jag inte kan läsa Kommunalpolitik. Den finns inte att uppbringa. Anna och jag käkade lunch på Sprängis. Vi tog en ordentlig promenad ut till ett glutenfritt bageri i Masthugget. Har inte haft problem med stövlarna tidigare, men nu har jag minsann ont i fötterna. Ovansidan på min vänstra fot har en långsmal, blåröd knöl tvärs över som känns nästan svampig om man trycker på den. Aja, fina är de i alla fall! Efter det hade vi feedback på grupparbetet i ekonomi. Fick väldigt konstruktiv kritik vilket kändes bra efter att ha hört de andra gruppernas utlåtanden om hur hon sågade av dem i höjd med fotknölarna.

Tränade för första gången på alldeles för länge. Tog ut mig totalt på löpbandet vilket kändes väldigt bra. Orkade inte laga mat när jag kom hem så jag åt knäckebröd med makrill på. Något jag tittat misstänksamt mot varje gång Martin ätit det. Det var faktiskt gott!

Tentaresultat

Vi får tentaresultaten imorgon. Men under föreläsningen idag fick vi veta att B-klassen redan fått reda på sina resultat. Så efter föreläsningen rusade jag och Anna bort till institutionen och kollade. Hittade inte ett enda resultat. Frågade i expeditionen. "Vi råkade sätta upp B-klassens av misstag, men har tagit ner dem nu. Alla får sina resultat imorgon." Hade ju fått upp pulsen av förväntan så det blev ju lite av en antiklimax. Anna och jag gick och åt tillsammans precis som igår. Väldigt trevlig vana måste jag säga!

Väl hemma igen säger Patrik att resultaten ligger upp på Studentportalen. Letar snabbt fram inloggningsuppgifterna och loggar in. "Inga resultat har registrerats i Ladok än". Gah! Så det blir helt enkelt till att ge sig till tåls till imorgon. 8.15 börjar vi och får resultaten samt går igenom tentan. Gissa om jag kommer vara ett vrak. Men det bådar gott. I hela B-klassen var det en enda stackare som fick U. Så jag borde ju rimligtvis klarat mig. Eller? Återkommer imorgon!

Some weekend

Tänkte ge en lite mer positiv sammanfattning av helgen än Martin. Inte så konstigt om hans sammanfattning inte är så munter vilket ni förstår om ni läser hans inlägg.

Puben var som sagt kanontrevlig. Den här gången var det dessutom en hel del folk ur min klass där så jag hade några att smita ifrån för att prata med.

På fredagen var jag väldigt trött. Upp och iväg till tandläkaren där jag för 550 kr fick en ny lagning till min framtand som kommer hålla max ett år, men ett löfte om att tandläkaren skulle skriva en rekommendation till försäkringsbolaget att jag bör få en skalfasad som lagning. Sprang iväg till föreläsning med den Homer-liknande föreläsaren. Smet ifrån lite tidigare, städade efter kårpuben, slängde i mig lite mat och sedan iväg till nästa föreläsning. Beskedet om att vi fick sluta en halvtimme tidigare bemöttes med rungande applåder. Sex timmar föreläsningar på fredagar är lite småsegt.

Under språngmarschen hem ringde jag Martin för att höra vart han och John höll hus. De var lite sena. Så jag rusade in på Din sko och köpte ett par svindyra, men oh så läckra stövlar. De första höga stövlarna som jag får ner mina inte särskilt slanka vader i.^^ Så det får det vara värt.

Kvällen blev lugn med lite film, lite youtube osv.

Lördagen var det så festdags. Blev lite dålig uppslutning, men ack så trevligt ändå. Vi var 15-20 stycken och det räckte för att fylla vår lilla korridor. Det slog visst lite gnistor också. Spännande, får se hur det går där. Ska definitivt göras om!

På söndagen begav sig grabbarna iväg rätt tidigt. Ringde några timmar senare och undrade om de fick stanna en natt till eftersom bilen havererat. Självklart fick de det. För bättre sammanfattning av söndagens fadäser, läs Martins blogg.

Igår tog de alltså tåget hem till skåne. Blev helt plötsligt väldigt tyst här och min lilla 90-säng blev helt plötsligt alldeles för stor. Men på söndag ska jag köra ner bilen som är inlämnad på verkstad här. Kortvarigt möte, men tillräckligt för att lämna dofter i mitt sinne och känslan av värme mot min hud så jag klarar mig en stund.

Edguy Superheroes

Jag tycker den här låten är alldeles lagom trallig. Man blir lite glad av den. Videon får man ta med en nypa salt, men jag kan dock ana att Sammet och de andra grabbarna hade skoj när de spelade in den.^^

Blodgivning

Har precis anmält mig som blodgivare. Blev skakis bara av att titta på bilderna och läsa hur det gick till. Men jag SKA testa. Ett steg mot målet att bli av med min nålfobi. Slippa tårar, svettiga handflator och hyperventilation varje gång jag ska ta blodprov. När jag låg inne nu i somras vande jag mig ju lite vid alla nålar, men är rädd att det ska komma tillbaka om det går för långt mellan gångerna. Då kan ju blodgivning vara ett bra alternativ. Dumma Sofie skrämde dock upp mig när jag talade om det "De nålarna är mycket grövre och det gör jätteont!" Tack för uppmuntran, gumman.^^ Spännande, men läskigt. Får se hur det går.

Feberdrömmar

Jag har alltid varit nyfiken på vad det är som gör feberdrömmar så annorlunda. De är det för mig i alla fall. Jag drömmer i större utsträckning (eller kommer ihåg mer av det jag drömt i vilket fall) och om saker som jag aldrig tidigare drömt om. Drömmer om saker och personer på ett sätt som totalt strider mot min uppfattning om dem i vaket tillstånd. Hur kommer det sig?

Normalt sett när jag kommer ihåg drömmar är det några fragment och då ofta logiskt. Har jag suttit en hel dag och läst ekonomiboken så kan jag vara rätt säker på att drömma om den. Har jag stått i kassan en hel dag så drömmer jag om att jag står och slår in varor. Har jag påmints om att jag saknar en person drömmer jag om denne osv.

Drömde, bland många andra, om Silverfisken i natt. Han kom fram under en konsert och började förklara vad som var så fantastiskt med Gnarls Barkley. Jag har inte läst hans blogg på en vecka och jag har, mig veterligen, aldrig hört Gnarls Barkley. Jag fick googla för att se om det fanns ett band med det namnet. Undrar om han lyssnar på dem?^^

39,2 graders feber i natt. Värdelöst. Feber i sig är ju inte särskilt allvarligt. Man blir lite slö och hängig. Men när man har sovit i nästan tio timmar och är tröttare än jag var i fredags när jag hade sovit i tre efter att ha jobbat på pub så blir jag lite lätt irriterad.

Min säng

är skrikande tom utan dig i.

Uppdatering om helgen kommer, är för tillfället uppslukad av Statsbyggnad - Den offentliga maktens organisation som jag köpte idag. Började med statsvetenskap idag. Äntligen något logiskt! Tänkte försöka läsa ut den här boken innan föreläsningen imorgon. Inget gratis tandläkarbesök imorgonbitti, stället låg ju för sjutton i Kungsbacka!

Kommentarer

Nu funkar det att kommentera igen! Har saknat alla kommentarer jättelänge ända tills jag upptäckte vad det var för fel. Så nu upptäckte jag 28 stycken nya på en gång. Trevligt, trevligt!
Fortsätt kommentera så får ni även svar i fortsättningen!^^

Kaffe

Puben var kanontrevlig, men det var lite tunnsått med folk. Får göra bättre reklam för oss inför nästa pub tror jag. Kul att jobba i alla fall.

Alltid lika kul att komma i säng vid 4 när klockan ringer 7.15. Nu ska jag iväg till tandläkaren och slösa pengar. Sedan blir det föreläsning tills jag ska smita ifrån och städa i publokalen. Sedan är det föreläsningar fram till 16 när jag får besök! Tveksamt att jag håller mig vaken genom båda föreläsningarna dock. Kanske ska gå hem och ta mig en powernap innan de kommer ^^ Nejdå, det ska nog gå. Kaffe! Jag behöver kaffe.

366 tandläkare

Det finns 366 tandläkare i Göteborg. Det var bara att börja överst på listan och ringa sig fram. Efter alldeles för många telefonköer och "vi har en tid i början på nästa vecka" fick jag till slut en tid imorgonbitti. Telefonräkningen lär inte bli skoj efter det här och kvinnan jag bokade tiden hos rekommenderade att jag tog med mig "dryga tusenlappen".

Tiden jag fick var 8.30 imorgon. Kårpuben stänger 2 och sedan ska man städa och ta sig hem. Sist kom jag i säng fyra på morgonen. Efter tandläkaren får jag springa till föreläsningen som jag missar början på och sedan har vi föreläsningar till 16 då jag ska springa hem och få gäster.
Har i alla fall hunnit tvätta, plocka iordning efter ommöbleringen, tvätta lite till, rett ut härvan med sladdar som låg tvärs över golvet och kopplat in högtalarna (äntligen, ÄNTLIGEN, kan jag lyssna på musik utan att sätta örat mot laptopen) så nu är det bara dammsugningen kvar. Får se om dammsugaren funkar. Den har varit trasig och så försvann den spårlöst en vecka. Förhoppningsvis var det någon driftig människa som lagade den.

Men morgondagen bär med sig löften om armar som omsluter och välbekanta dofter som jag saknat vansinnigt mycket.

Hillbilly

You gotta be kidding me. Min framtand gick sönder första gången när jag var 10 eller 11. I nionde klass gick lagningen sönder. Sedan dess har lagningen gått sönder ungefär vartannat år. Senast i maj i år. Och idag, nu, nyss! Det är en framtand, den går INTE att dölja. Det bästa är att jag ska jobba på kårpuben imorgon och ha fest på lördag. Funderar på att klä mig som en äkta hillbilly så jag matchar tanden. Ungefär så där het känner jag mig just nu *pekar på bilden*

Så imorgon blir det till att ringa runt akut och leta tandläkare som har tid snarast möjligt. Sannolikheten att jag hittar någon är väl dock rätt liten. Har jag tur så får jag sedan länsa sparkontot helt enkelt.

Behöver jag nämna att diverse grova ord kom ur min mun när jag upptäckte att lagningen lossnat?

Seaworld

Finns i San Diego! Hade bara koll på att det fanns i Orlando och San Antonio. Men det finns i San Diego. Jag är i extas!

Hehe, gjorde en liten förfrågan ifall sällskapet tycker om djurparker. Jodå, men han hade bara varit på Sea world. Va fasen! Jag ska dit i vilket fall. Måste!

Listor

Listor är ju rätt praktiska. När man ska handla. Eller när man måste komma ihåg en massa olika ärenden som man ska uträtta eller vad det nu vara månde. Skriver listor ibland.
Men när det ska planeras resor så skrivs här spaltmeter med listor. Precis innan vi gick ifrån KTB idag slog jag upp en sida i mitt anteckningsblock och skrev ner saker som måste kollas upp. Blir alldeles glad bara av att titta på den listan. Många människor verkar trivas med att bara boka ett paket på en resebyrå där allt är fixat med resa, boende, utflykter, transfer osv. Personligen tycker jag planeringen är en del av resan. Man tar första stegen på resan när man kollar priser, läser guideböcker, bokar etc. Allt det där krångliga som många helst undviker ska jag nog lyckas använda för att hålla reseabstinensen i schack tills det väl är dags.^^

Dagens kommentar

Waver säger:
how you know i'm sweet?, you haven't tasted me =), my body is still intact, i don't have any missing parts =)

Bakgrund:
Han skickade en låt och jag skrev "Thanks sweetie". Oväntad, men klockren reaktion ^^

Julbordnisse

Satt och kikade efter ett extrajobb när jag hittade den här annonsen. Skulle kunna tänka mig att jobba som det bara för att kunna säga att jag är julbordnisse. Dessvärre har jag varken utbildning eller erfarenhet från serveringsyrket så det får förbli en dröm. ^^

Fem dimensioner

Jag kom försent till KTB trots att jag var ute i så god tid. =/ Gick inte till gymmet, kändes inte som en bra idé att ställa sig på löpbandet när man blir löjligt andfådd av en promenad. Förstår inte vad det är. Ger förhoppningsvis med sig förr eller senare.

Anna och jag pluggade på KTB tills det var lunchdags. Fick faktiskt mycket läst. Sedan bjöd jag Anna på födelsedagslunch på Andrum. Otroligt god vegetarisk buffé. Sedan gjorde vi några bankärenden och gick och kikade i affärer. Skulle köpa högtalarkabel på Clas Olsson. Det fanns FEM dimensioner! Vad ska det vara bra för?! Får gå tillbaka dit imorgon och ha med mig den gamla kabeln.

Följde Anna till stationen eftersom hon skulle till Borås. När hon gått vandrade jag genom hela stationen. Förbi Swebus kontor. Självklart började tonerna från Get here ljuda i hörlurarna. För ett ögonblick slöt jag ögonen och kunde nästan känna dina armar om mig. Öppnade dem och saknade dig så mycket att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.

Ond blick

Vaknade imorse och kände hur det spände lustigt över ryggen. Ägnade det bara en kort tanke genom att slänga en ond blick på min axelremsväska som jag släpade runt på igår, fullastad. Halvvägs genom frukosten börjar det göra riktigt ont. Blir svårt att andas. Andas jag normalt börjar det flimra framför ögonen av smärtan. Har precis kommit underfund med hur jag ska avhjälpa det. Andas jag väldigt ytligt gör det inte ont. Dock börjar jag bli yr i huvudet av det vid det här laget.

Sist det här hände var i april när det slutade med att jag låg hemma hos mamma med bröstsmärtor och flåsade som en galning för att få luft. Praktiskt att ha bloggen ibland, så man kan se sin sjukdomshistoria. Då var det i alla fall bihåleinflammation som hade satt sig på lungorna, inte för jag vet hur det går till. Men den här gången varken hostar jag eller har ont i kinderna.

Nu ska jag promenera till KTB där jag ska träffa Anna. En halvtimme i förväg, det tar max tjugo minuter men har en aning om att det kommer ta längre tid när jag andas så här. Har hittills inte testat sjukvården här i Göteborg och planerar att undvika det in i det sista.

Poesitävling

Var och fikade med Anna ikväll. Var väldigt trevligt. Pratade otroligt mycket, otroligt länge. Vi har inte känt varann särskilt länge, men ändå känns det som vi kommit varandra rätt nära. Det här var min första "riktiga" fika här i Göteborg. Alltså någon här som undrade om vi inte kunde ta en fika. Lite skoj faktiskt. Mitt liv börjar ta form här.

Inbegripna i en livlig diskussion ser jag hur någon stannar utanför fönstret där vi sitter. Någon kille står verkligen och stirrar in. Jag ignorerar honom och väntar på att de vid bordet bakom ska se honom och hälsa. Till slut går han fram till dörren, öppnar den och säger: "Sarah?" Det visar sig att det är en klasskompis från nian som flyttat hit för att läsa till tandläkare. Kände inte igen honom för fem öre under helskägget. Sist jag såg honom satt han på en moppe med sina nästintill genomskinliga persikofjun.

Anna drog efter fikan med mig till musikens hus där det var poesitävling. En väldigt udda upplevelse. Lämnar sammanfattningen av den upplevelsen till imorgon. Tror jag behöver smälta det hela först. Har aldrig tyckt om poesi. Finns en enda dikt som jag faktiskt tyckt om att läsa och den var på latin så språket var halva nöjet.^^

Blev en kul kväll. Mycket kärleksprat med Anna och en del nostalgisnack med Calle.

Kom hem. Hade fått mail från Pongo. Öppnade och en bild av farfar tar plötsligt upp hela skärmen. Kändes väldigt jobbigt. Still does.

Other than that har kvällen fyllts med många tankar. Tankar som de brukade vara förr. Alldeles för många, alldeles för snabba och alldeles för invecklade. Det och föreläsningar om diverse kroppsliga funktioner. Visste du att man kan ta död på en människa genom att ge dem syrgas? Det gjorde i alla fall inte jag ^^ Är alldeles fascinerad.

Glapp

Don't you just hate when you think something but what comes out between your lips is something completely different? Det är som om det är ett glapp mellan sensoriska talcentrum och det motoriska.

Bullmamma

Öppnade dörren ut till korridoren imorse. Och en oemotståndlig söt doft slog emot mig. Tassade nyfiket ut i köket där jag hittade Niku i baktagen. Det bakades chokladrutor, kanelbullar och vetelängder. Det var skålar, slevar, plåtar, deg och mjöl överallt. Kändes faktiskt lite hemtrevligt att sitta där och äta frukost medan hon knådade deg =)

Nästa års resmål

Ser ut att bli San Diego, USA. Kan bli spännande. Har aldrig varit i USA tidigare. Har jag tur får jag dessutom sällskap. Hoppas, hoppas, hoppas. Juli eller augusti nästa år. Så imorgon ska jag till biblioteket och se om jag kan hitta några resguider att plöja igenom. Har suttit på BP och läst resdagböcker halva kvällen. Dock har de flesta handlat om sydostasien, men de har ändå fått upp mitt resesug till max igen.

Matlagning

Idag gjorde jag kikärtspuré med kycklingbullar. Det var gott! Men satan i gatan vad mättande det var. Kom på mig själv med att trivas där jag stod och pysslade ute i köket. =)

New York Waiting

Såg ju som sagt en romantisk film. Riktig besvikelse. Har sett trailern oräkneliga gånger och tyckte den verkade helt klockren. Den som skrev manuset hade ingen större talang. Den som klippte ihop trailern däremot måste varit ett smärre geni. Det var en seg, tråkig och oengagerande film med dialoger som kändes uppstyltade. Spara din tid - låt bli att se den.

"Skulle du kunna gifta dig med din kusin?"

Satt och kikade på hur folk hittat till min blogg. Min favorit var nog människan som hade googlat "Skulle du kunna gifta dig med din kusin?". Söker man på det kommer jag tydligen upp som tredje sökresultat. Hm...

Tvåhundra inlägg

Det blev ingen romantisk tjejfilm igår. Sitter och kikar på den nu istället. Inte helt säker på att jag gillar den. Utlåtande kommer senare.
Har lagt kikärter i blöt så ikväll får vi se om jag kan göra kikärtspuré. ^^
Upptäckte för övrigt att gårdagens inlägg var mitt tvåhundrade. Det har visst blivit några stycken.=)

Våga borsta tänderna

Blev en väldigt svart natt. Mår bättre idag.

Var ledig idag. Så jag gick till KTB och pluggade ekonomi. Har nu tagit mig igenom mikroteorin. Imorgon blir det till att sätta tänderna i makroteorin. När ögonlocken började bli oroväckande tunga begav jag mig till gymmet. Det gick tungt! Väldigt tungt. Men efteråt, kände jag mig som vanligt bättre. Mår man dåligt ska man ge sig ut och röra på sig. Få adrenalinet att pumpa. Det är underbart. Det knepiga är att tvinga sig ut när man bara vill sitta inne ensam. Men det är värt det!

Väl hemma igen blev det premiäranvändning av min nya kokbok. Kycklinggryta med chili och fullkornsris. Det blev faktiskt kanongott. Trots att det var jag som lagade maten. Så det är faktiskt ett väldigt enkelt recept. Prova! Kan även meddela att det går lika bra att använda havre istället för soyagrädde. Det var nämligen ingen butik här som hade soyagrädde. Kan dock inte svara för om det är lika nyttigt.

Nu ska jag titta på romantisk tjejfilm. Valde mellan det och en skräckis. Men för en gångs skull tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att jag som vanligt inte klarar att se en sådan själv. Behöver sällskap. Annars törs jag inte gå och borsta tänderna efteråt.^^ Undrar om det går att övertala nästa helgs gäster att se en film. Känner jag dem så borde det inte vara några större problem.=)

Rough night

Darkness is conquering my senses tonight. Ensamheten är överväldigande. Mår inte alls bra och när jag försökte anförtro mig la ängeln på. När jag grät. Förstår inte vad jag gjorde för fel. Inte alls.

Farfar

Var ju hemma i Linköping på begravning. Det var fint. Värdigt. Jag lärde mig mer om farfar under begravningen än jag någonsin gjort tidigare. Han var en omtyckt och respekterad man. Av många människor. Farmor dog för 22 år sedan, men han gifte aldrig om sig. Farmor var hans enda kärlek. Han jobbade i 65 år på gården som han ärvde av sina föräldrar. Det var inte förrän förra året, vid 89 års ålder, han fick lämna över skötseln till någon annan. Men gården var hans fritidssysselsättning. Han hade ett heltidsjobb också, på sågverket. Han var politiskt aktiv, grundare av pensionärföreningen i sitt område, brandchef, höll på med hembygdsforskning osv osv. Han bodde fortfarande hemma när han gick bort. Hade inte hemtjänst.
Om jag måste bli gammal hoppas jag att jag kan vara lika aktiv och självständig mina sista år.

Fällde inte en tår under hela begravningen. Eller minnesstunden efteråt när alla höll nostalgiska tal. Eller under släktmiddagen hemma hos Marianne där farfar alltid varit ett självklart inslag. Inte under bilfärden hem när de självklart hade ett program om döden på radion. Kände mig hemsk. Hur känslokall är jag egentligen? Kom innanför dörren hemma och ringde Martin. Att höra hans röst var en lättnad. Vi pratade rätt länge och när vi sa hejdå log jag. Han är en ängel.
Lade ifrån mig telefonen. Och blev överväldigad av tystnaden och mörkret. Allt bara brast. Känner fortfarande mest för att sitta i mörkret och låta tårarna rinna. Tror att när det brast över begravningen så brast alla andra dämningar också. Fick tvinga mig iväg till salsan idag för jag ville verkligen bara låsa in mig hemma.
Guess I'm feeling kind of lonely. But it will pass in due time.

Hills and mountains

Sitter i solen mitt i Göteborg och njuter. Iakttar människorna som passerar. Hur de interagerar. Hur vänner kramas och omedelbart börjar prata i mun på varann. Hur byggnadsarbetarna stannar upp i arbetet och skrattar åt något en av dem sa. Hur ett pars ansikten lyser upp när de får syn på varann på flera hundra meters avstånd. Omgivningen upphör att existera tills de når varandras armar.
En speciell låt avbryter min tankegång. En själfull röst sjunger om saknad.
"There are hills and mountains between us. Always something to get over. But if I had my way, surely you would be closer."
Sluter ögonen och en bild av dig framträder på min näthinna. Vill inget hellre än att du ska sitta bredvid mig i det här ögonblicket. Så nära att jag kan sträcka ut handen och röra vid din varma hud. Luta mig närmare och låta din numera välbekanta doft kittla mina sinnen. Fånga din blick och låta omvärlden, om än inte upphöra att existera, men väl bli ett avlägset töcken.
Plockar fram papper och penna och skriver ner det här. En person som kan göra ens omgivning till ett avlägset töcken förtjänar att få veta det.

Våld, vilja och...envishet

Höll på att plocka ihop luftmadrass och sovsäck eftersom Sofie ska tillbaka till Linköping ikväll. Upptäckte att a certain someone har lyckats få med sig mitt sovsäcksfodral. Hans är mindre. Det blev en rejäl kamp för att få ner sovsäcken. Men allt går med lite våld, vilja och...envishet. Så nästa gång får du gärna ta med dig mitt fodral tillbaka, Philip ^^

Fick ett ryck

Har precis möblerat om hela mitt rum med Sofies hjälp. Allt gick kanon även om jag fick spika ihop bokhyllan eftersom den inte riktigt satt ihop. ^^ Det enda missödet var det faktum att skyddet för ventilationen ramlade av. Självklart gick det inte att få dit det igen. Lite irriterande med tanke på att det växte saker på det. Bortsett från det blev det dock rätt fint härinne.

...dagens föreläsning

Idag hade vi då vår första ekonomiföreläsning på tre timmar. Det började bra. Föreläsaren var duktig och underhållande med alla sina svordomar, engelska uttryck och brytning. Första timmen var alla helt med på noterna. Kom ut på rasten och kände oss lite lättade. Andra timmen började det bli lite knepigt, men det gick om man verkligen koncentrerade sig. Men under tredje timmen, någonstans efter det sjuttonde (och för en gångs skull överdriver jag inte) diagrammet vi ritat upp, tappade hon bort majoriteten av oss. Vi la ifrån oss pennorna och lyssnade fascinerat på grekiskan hon hävde ur sig.

Vi fick lära oss en simpel princip för reglering av priser:

TC = TFC + TRC = Q * SK (= TC/Q)

MK = ∆TC/∆Q = ∆RC/∆Q

Då ska man ha i åtanke att den enda matematiken som krävs för att komma in på utbildningen är Ma A. Det här kommer bli en plågsam kurs.

Leverans

Idag fick jag min Adlibris-leverans. Två böcker. Klaras GI-mat som faktiskt gjorde mig sugen på att laga mat. Och The Eye of The World av Robert Jordan som jag bara läst halva. ^^ Får se när jag har tid med skönlitteratur nästa gång. Ekonomi är huvudfokus nu. Vilket leder mig till...

Ensam helg

Har just insett att nästa helg blir den andra helgen jag är ensam hemma sedan jag flyttade hit. Besök av vänner, utflykter till Skåne och små turer till Linköping har medfört att jag inte varit ensam mer än en helg sedan i augusti. Och nu kommer jag vara ledig fredag till och med tisdag. Det är fem dagar! Har iofs massor av ekonomi att läsa, men ändå. Kommer klättra på väggarna ^^

Europe

I torsdags kväll bar det så av till Lisebergshallen där konserten med Europe skulle äga rum. Kommer in och upptäcker att det är rätt glest med folk. Pratar med en av säkerhetsvakterna som avslöjar att endast ca hälften av biljetterna sålts.

Efter otålig väntan släcktes lamporna, ett unisont vrål hörs från publiken, strålkastarna riktas mot scenen och förbandet kommer in. Stereolith. Okej, men inte mycket mer till en början, men hade sedan någon låt som verkligen imponerade.

Lamporna tändes och publiken trampade runt i ren frustration. Så släcktes de och ett sus gick genom publiken innan ett öronbedövande crescendo av lyckliga vrål tog vid när bandmedlemmarna entrade scenen.

Riktigt bra spelning. Lite väl många låtar från senaste plattan, som by the way inte riktigt övertygade, och lite för få gamla klassiker. Publiken var lite tveksam till en början men kom igång med tiden. Blev lite besviken på låten Carrie, då Tempest valde att ta den lätta vägen och gå ner istället för att ta de höga klara tonerna. Dessutom sjöng han inte en enda gång ordet Carrie. Detta vägde dock publiken upp, för allsången var extraordinär. Sådan stämning, sådant tryck, som dessutom lät väldigt bra.

Så kom finalen - The final countdown. And the crowd went mad! Alla sjöng med för allt vad de var värda. Inte en människa kunde sitta still. Bandet gav allt de hade. Och paret bakom oss ställde sig upp och sjöng och shakade för kung och fosterland. Sofie och jag kunde inte motstå frestelsen utan joinade dem. Underbar känsla. Kvinnan i paret undrade dock om vi inte var för unga för att lyssna på den här musiken. Hon blev alldeles lycklig när hon insåg att det fanns ungdomar som lyssnade på den av egen fri vilja.

Efter konserten köade vi till garderoben under ivrigt tjatter. Exalterat diskuterande under hela promenaden hem. Redan sugna på en ny konsert. (Medförfattare: Sofie)

Raggnings-sms

Philips besök började ju med stressande för att hinna lämna in hemtentan. På kvällen tog vi det betydligt lugnare. Som vanligt massor musik. Sofie och jag kan inte leva utan musik och musik är Philips syre. Gjorde korvstroganoff och åt med "Sofies platta" på i bakgrunden. Kvällen fylldes sedan av sång, musikdvd's och Gothika.

Dagen därpå var jag ledig. Vaknade, drog upp persiennerna och upptäckte till min fasa att marken var vit. Vi tog det lugnt. Gick på stan, Sofie handlade upp sina sista pengar på Shockstore. Promenerade mot studion där Philip skulle spela in. Stannade och värmde oss på Café Aladdin där vi drack kaffe och blev bjudna på arabiska sötsaker. En följd av att jag som vanligt var nyfiken, den här gången på vad det var för något som såg ut som friterad kyckling men låg bland övriga sötsaker i disken.

Väl i studion hälsade vi på producenten Niklas. Lite kul upplevelse att vara därinne även om det var en liten studio. Philip började sjunga medan jag och Sofie satt i mixerrummet med Niklas. Till en början vågade vi knappt prata men det visade sig att Niklas var kanontrevlig. Så vi satt och frågade ut honom medan Philip gjorde omtagning efter omtagning på låtarna. Allt för att uppnå perfektion. Låtarna han spelade in var Lately, Hold the line, Fly me to the moon och Tequila sunrise. Det var verkligen jättekul att följa med, både Sofie och jag var lyriska. Men jag blev ändå lite nedslagen. Det fick mig att inse hur mycket jag saknar att sjunga, något jag gjorde jämt, jämt, jämt tidigare.

På kvällen gick vi till Rockbaren för att ta ett par öl. Iofs blev det inte mycket mer än ett par öl. Däremot drog det ut betydligt längre på tiden än jag förväntat mig. Vi började som ett sällskap på tre och slutade på 11 eller 12 intryckta i ett bås för 6. Vansinnigt roligt! Sofie raggade upp tre killar. Min personliga favorit var killen som något hade krupit in i munnen på och dött. Har aldrig känt en andedräkt av det slaget tidigare. Han tog priset i sämsta grammatik i raggnings-sms dagen därpå: "Excuse me for to call in late beauty, you are still think about meet me today?" Så fanns det en Peter Appelgren-kopia som kom fram och pratade om mitt vackra svarta hår om och om och om och om igen. Haken är att mitt hår är inte svart. Satt och snackade med en kille, den enda som inte verkade vara raggfokuserad. Diskuterade både ditt och datt och vid flera tillfällen kom hans jobb som ljudtekniker upp. Till slut frågade jag om det. "Mja, jag får tillfälliga jobb med jämna mellanrum. Har ju inte gått klart utbildningen än." Frågade vidare lite innan det kom fram att han gick på gymnasiet. Fascinerande att man kan prata så länge med en människa utan att inse hur ung personen i fråga är. Plötsligt kände jag mig dessutom väldigt gammal :P

Kom i säng vid fyra på morgonen. Introduktionen till nya kursen började åtta. Var lite lagom seg. När jag kom hem efter två föreläsningar hade Sofie och Philip just ätit frukost. Vi kollade på film, lunchade på Rosa Pantern och följde Philip till bussen. Hade vansinnigt roligt! Sofie och Philip funkade också ihop vilket var väldigt kul.

Free at last!

Lämnade in hemtentan i tisdags efter många om och men. 6 minuter efter deadline. Efter diverse stress och krångel. När jag satte på datorn på morgonen och skulle skriva klart sista delen av sista frågan kom jag fram till att hela det svaret var rubbish. Så jag raderade alltihop och började från början. Blev sen. Sofie, som kom och väckte mig på morgonen, och jag fick stressa till Nils Ericsson-terminalen för att hämta upp Philip. Hoppa på vagnen, in på biblioteket och skulle skriva ut. Först fungerade inte skrivarna. Sedan var det virus på ett av dokumenten så jag kunde inte öppna det. Fick ställa mig och skriva försättsblad på plats. Av ren tankspriddhet lyckades jag skriva hemtenta istället för hemtentamen. Något som jag gått och irriterat mig på ända sedan dess.
Men nu är den inlämnad och en ny kurs påbörjad. Jippie!