Ond blick

Vaknade imorse och kände hur det spände lustigt över ryggen. Ägnade det bara en kort tanke genom att slänga en ond blick på min axelremsväska som jag släpade runt på igår, fullastad. Halvvägs genom frukosten börjar det göra riktigt ont. Blir svårt att andas. Andas jag normalt börjar det flimra framför ögonen av smärtan. Har precis kommit underfund med hur jag ska avhjälpa det. Andas jag väldigt ytligt gör det inte ont. Dock börjar jag bli yr i huvudet av det vid det här laget.

Sist det här hände var i april när det slutade med att jag låg hemma hos mamma med bröstsmärtor och flåsade som en galning för att få luft. Praktiskt att ha bloggen ibland, så man kan se sin sjukdomshistoria. Då var det i alla fall bihåleinflammation som hade satt sig på lungorna, inte för jag vet hur det går till. Men den här gången varken hostar jag eller har ont i kinderna.

Nu ska jag promenera till KTB där jag ska träffa Anna. En halvtimme i förväg, det tar max tjugo minuter men har en aning om att det kommer ta längre tid när jag andas så här. Har hittills inte testat sjukvården här i Göteborg och planerar att undvika det in i det sista.