Good or bad

You Are a Good Girl

You are 70% Good and 30% Bad Generally speaking, you're a very good girl. (But you don't have us totally fooled!)

Are You a Good Girl or a Bad Girl?

No hello?

Lyckades äntligen installera Msn på den här sega gamla datorn. Loggar in förväntansfullt in. And nothing. Not even a hello. Alla står som inte vid datorn. Snacka om timing. Aja, ska gå och roa mig med nåt annat.

Har förresten beställt en resguide nu från AdLibris. En guide från Vagabond. Har fått dem rekommenderade upprepade gånger så det fick bli en sådan.

Har dessutom fixat en fullmakt åt mamma så hon har rättighet att sköta bankärenden under tiden jag är borta om det skulle behövas. Avslutade dessutom min bankbok efter många om och men. Kvinnan på banken ville inte låta mig göra det eftersom det stod ett myndighetsdatum i den. 2006-04-06. Hennes första reaktion var "Du får inte göra det här för du är inte myndig förrän i april i år. Du måste be din överförmyndare ordna det här isåfall". Jomenvisst du. Lämnade fram körkortet vilket gjorde henne ännu mer förvirrad. Visserligen fyller jag år sjätte april, men inte sjutton blir jag myndig då. Fast jag tror det var mormor som satte den spärren. Hon tyckte alltid det var vansinne att man sänkte myndighetsåldern till 18. Hon tyckte 21 var ett fint årtal för det. Jag har iaf fått pengarna nu så jag är nöjd iaf.

En dator från förra århundradet

Återvänder från badrummet till mitt rum och hör på vägen att min granne borrar. Klockan var 22.30 och jag tänkte att det kunde de ju faktiskt börjat med tidigare. Kommer in i mitt rum och hör det väldigt tydligt. Låter värst framme vid fönstret.
Går fram för att titta ut men inser att ljudet kommer nerifrån. Tittar ner och ögonen fastnar på min dator. Lägger handen på den och känner vibrationerna komma i takt med ljudet från vad jag trodde var en borr men som visade sig vara min kära dator.
Startar om datorn i tron att det ska hjälpa. Ingen skillnad. Efter en stund börjar det lukta misstänkt bränt om den. Har inget större val än att stänga av. Samma sak följande dag.

Jag tror min dator sjunger på sista refrängen.

Det lär nog inte bli mycket bloggande framöver. Har inte råd att fixa datorn nu, eftersom jag inte är duktig på sånt själv blir det ju till att lämna in och det är dyyyrt. Så jag har nu bränt ut alla mina bilder från den ifall den skulle krascha totalt. Funderar lite på hur ledsen jag skulle bli om den gjorde det eftersom all min musik då försvinner (vilket har tagit lång tid att samla på sig med den här uppkopplingen).
Blir till att dela dator med mamma framöver. Jag som tyckte den här var för slö. Den är köpt -02 har jag för mig. Mammas är från ett annat århundrade. Faktiskt. Inköpt 1998. 4.95 GB hårddisk. Lär bli skoj. Det kommer nog utspela sig diverse dramer här då mamma är beroende av sin kära mailinglista och jag har ett smärre msn-addiction. Vem har inte det nuförtiden?? "Vi ses på Msn" är standardfrasen när man skiljs från vännerna efter en fika.

Nu ska jag fördriva min kväll utan dator. Får läsa lite. Tycker egentligen om att läsa. Men inte när jag inte kan välja. Iofs kan jag välja mellan bok och TV men det går inget skoj på tv. Av någon dum anledning har Grey's anatomy slutat. Dessutom har jag missat en massa Cityakuten avsnitt. Annars är det bara en massa realityshows som får en att vilja ha sönder något. Dessutom har jag inte Canal+ så jag kan inte se Rome som jag är så himla nyfiken på som börjar ikväll. Mycket gnäll ikväll. Ska muntra upp mig till nästa inlägg.

Det här är utsikten från fyren i Scarborough, UK. Bilden gör inte utsikten rättvisa, men jag skyller på min gamla kassa kamera. Den var iaf breathtaking på plats.

Gaddning!

Gårdagen var väldigt trevlig. Hämtade Swartz på kvällen varpå vi for till gymmet och slet som djur. Vi var sååå duktiga på crosstrainern! Hem till Swartz, duscha, krypa upp i soffan och kika på Såsom i himmelen med grönsaksstavar och dip till. Mysigt värre. Filmen var fruktansvärt bra. Helen Sjöholms röst går ju inte av för hackor och scenen där hon sjunger Gabriellas sång stod håren på armarna rätt ut av att man rös. Efter det plockade vi fram varsin digitalkamera och satt och lekte med ett bra tag. Många knasiga grimaser och tokmycket skratt!

Idag blev det till att kliva upp hyfsat tidigt. Lovade Swartz att följa med som moraliskt stöd när hon skulle gadda sig. Kom till Viking där en nervös Swartz väntade. Efter ifyllande av papper och att hon läst skötselråd var det bara för henne att strippa av sig och slå sig ner framför Nypa. Numera har hon en jätteläcker tatuering av sitt stjärntecken (stenbocken) på vänstra skuldran.

Läcker, eller hur?! Det är ju nästan så jag blir lite sugen jag med.

En kväll i komedins tecken

Igår for jag till Kriz på kvällen (Sofies pojkvän/ex/kk, har inte riktigt listat ut vad man blir i ett öppet förhållande) och höll honom sällskap eftersom Sofie var iväg i Norrköping och skakade sina lurviga med nån kille. Plockade upp ett par kebabtallrikar på vägen och sen kikade vi på Old School och White Chicks. Kanonroliga filmer =)

Igår var det förresten exakt en månad tills jag lämnar kylan i Sverige och far till varmare breddgrader. Berättade för Mona på msn att jag ska iväg. Hon blev jätteorolig och fick mig att lova att inte hitta på en massa dumheter. Rätt kul faktiskt. Swartz är också lite orolig. Men jag känner mig inte så orolig. Inte nu iallafall. När jag köpte biljetten undrade jag vad fan jag håller på med och dagen innan jag ska åka kan jag garantera att jag håller på att gå upp i atomer. Men för ögonblicket känner jag mig rätt confident vilket är underbart skönt.

Babe I'm gonna leave you

Försökte ju då slingra mig ur det hela med det där projektet. Gick inget vidare. Dagen efter jag fick erbjudandet var ju självklart inte handledaren där. Sedan igår så försökte jag dra mig ur genom att säga saker som att 3 månader verkade lite lång tid att lägga på något jag inte kände mig hundra på. Att jag inte riktigt trodde det var min grej då det huvudsakligen var avsett för ungdomar med ett handikapp eller annan etnisk tillhörighet. Kom med diverse negativa kommentarer. Men hon lät sig inte nedslås av det. Allt kommer vara helt underbart så de där tre månaderna kommer kännas för lite. Och nu har de tydligen frångått inriktningen till utländska och handikappade ungdomar (vilket är anledningen att de får pengar för att göra det) och "söker driftiga, intresserade och målinriktade ungdomar som dig". Vad fasen! Och så hann vi liksom inte diskutera klart för hennes skjuts stod utanför dörren och trampade. Så jag ska knata tillbaka dit på måndag igen. Hurra.

Igår var jag och tränade med Swartz igen. Och det kändes bra igen! Hon var motiverad och dessutom slet hon jättehårt så det var helskoj. Dessutom har hon köpt egna träningshandskar nu så då slipper vi dela på mina. Ska träna igen på söndag. Och sedan blir det filmkväll hos henne. Då får jag se hennes nya lägenhet för första gången.

RIP Dave Leppard

Crashdiets sångare David Hellman, aka Dave Lepard, hittades död imorse. Bandet säger i aftonbladets artikel att de inte kommer fortsätta:
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,765789,00.html

Tyckte personligen att de var väldigt bra, härlig musik och kanonbra på scenen. Väldigt synd. Hoppas han fann det han sökte när han tog sitt liv.

Underbart låttips: Crashdiet - It's a miracle

Kontaktannons

http://theblogboutnothin.blogspot.com/2005/09/finnes-bttre-beg-hngel.html

Skrattade rätt gott åt den här.

Duktig igen

Har lyckats flytta statcountern! Så störande att ha den allra längst ner på sidan, så nu ligger den i min sidebar. Så nu är jag lite stolt igen =)

Fönstertittare

Sitter och kikar på grannen tvärs över gatan. Han kör fram sin gröna opel, öppnar baggageluckan och går in. Några sekunder senare kommer han ut igen bärande på en stor flyttkartong. Han ser sammanbiten ut. Undrar om det beror på tyngden eller det faktum att han nu lämnar ett kapitel i sitt liv bakom sig. Nästa kartong bekräftar det senare. Det är en liten lätt kartong som ser ut att innehålla lite papper och ett par prydnader. Han ser fortfarande sammanbiten och lidande ut. Han hämtar sina tillhörigheter men lämnar bakom dörren ett helt annat liv. Där finns nämligen hans flickvän och deras gemensamma barn.

Tror de flyttade in här för ungefär tre år sedan. Och för drygt ett och ett halvt år sedan kom de hem med en liten, liten flicka instoppad i ett rosa bylte. Genom fönstret har jag iakttagit dem när de inrett sitt gemensamma hem. När de lagat middagar och skålat över bordet med levande ljus. Hur de matat den lilla flickan. Tagit ut henne på promenader i vagnen. Det var nog det mest betagande. När båda två kom ut med vagnen, höll varann i handen, alltid leende och tittade stolt ner i vagnen när flickan gav ifrån sig lyckliga små pip.

Det är nu nästan en vecka sedan han började köra fram bilen till porten. Hämtar lite i taget. Några stolar och ett par kartonger. En trave böcker. Ett täcke och ett par kuddar. Hon stannar alltid inne. Ibland ser man henne sittandes vid köksbordet och ledset titta ut genom fönstret när hennes förra livskompanjon tar med sig delar av deras gemensamma liv och lämnar henne. Ibland möter jag hennes blick när bilen sakta rullar iväg. Den är tom. Det gör kanske för ont för att känna. Vad hon inte ser är att hans ögon är precis lika plågat tomma som hennes när han sätter sig i bilen och far iväg. Ibland stannar han upp, sluter ögonen och drar ett djupt andetag innan han lägger i växeln och kör iväg.

Bloggmissbrukare

För att undvika att tänka på min beslutsångest underhåller jag mig med att vara bloggmissbrukare. Missbrukar dock inte min egen blogg (eller det kanske jag iofs gör, men inte lika mkt) utan andra människors. För närvarande är jag lite uppslukad av denna:
http://krossathjarta.blogspot.com/
Han blev dumpad av sin flickvän sedan 3½ år för tre dagar sedan. Och i den där bloggen beskriver han stund för stund hur han försöker ta sig igenom smärtan.

Försöker just övertala Tan att skaffa en blogg:
Lilith säger:
seså...skaffa en liten blogg nu...du kan ju iaf prova *ler snällt*
Tan säger:
i så fall ska jag bygga en själv, annars är det inte roligt

Går inget vidare kan jag ju avslöja :P

Har förresten lite mysiga biverkningar av sprutorna jag tog idag. Höger armen är avdomnad, vilket den var sist med. Den händer, ser lite ut som jag haft hjärnblödning fast inte i ansiktet då. Sen glider skärmen lite hit och dit samt att saker och ting blir förvrängda och glider på sniskan. Väldigt mysko.

Beslutsångest

Igår var Deja och jag på Katedral och smög runt i korridorerna. Skulle hämta lite universitetskataloger tänkte vi, men de enda som kommit var i princip Lund och Linköping =/ Så vi knatade iväg till kunskapstorget och hon sa att de flesta kataloger kommer ut i februari. Toppen, måste ju hinna söka innan jag ska åka. Innan dess kollade vi iaf på En geishas memoarer. Den var riktigt bra, men boken är mycket bättre så lite besviken var jag allt.

Så varför har jag beslutsångest? Jo, idag på jobbsökarkursen så kom ena handledaren fram till mig på rasten. Följande dialog utspelade sig:

Hon: Du tycker om att skriva eller hur?
Jag: Ehm, ja väldigt mycket.
H: Du är ganska duktig på språk också?
J: Mja, jag är inte dålig iaf.
H: Jo, du förstår att jag skulle vilja erbjuda dig att delta i ett projekt. Kom med här så ska du få träffa Östen så ska vi berätta mera.

Blir ivägdragen till någon vithårig gubbe som sitter och pressar i sig en räkmacka. Handledaren presenterar mig som "Tjejen jag berättade om". Så började de berätta om ett projekt som går ut på att låta några få arbetslösa ungdomar lära sig att skriva och fota för media. Det skulle komma journalister och hålla föreläsningar och man skulle få lära sig av en professionell fotograf och skrev man bra skulle man bli publicerad i lokala tidningar. Var man riktigt duktig hade man dessutom chansen att få följa med till Skottland och skriva reportage.

De satt där och rabblade på och det lät verkligen kanon i mina öron. De har gjort det två somrar tidigare, men sökte mer drivna deltagare den här gången. Jag frågade förresten handledaren hur hon visste att jag var intresserad av att skriva. Resultat, lång fjäskig utläggning i stil med:
"Jo, men du ger lite det intrycket. Du uttrycker dig väl. Skriver välformulerat och vuxet. Är intresserad av språk. Är framåt och driven (???). Dessutom verkar du vara väldigt ambitiös och bestämd när du vill nå ett mål." Visst, kul att höra, men det var nog mest att hon kände sig fram med hälften av det. Vadå framåt och driven liksom?? :P

Efter att ha hört allting var jag alldeles till mig och sa att det lät toppen och att jag var jätteintresserad. Perfekt för då var det ju lugnt med vad jag ska göra i sommar. Jovisst du. Efter mer pratande visade det sig att det börjar den 30 januari och pågår först en grundkurs under fyra veckor och pågår sedan ytterligare 2-3 månader.

Helvete! Då slog ångesten till på en gång. Ska jag slopa Thailandsresan som jag drömt om och planerat så länge? Som dessutom redan är betald, har införskaffat ryggsäck, visum, bankkort mm. Eller ska jag skippa chansen att få prova på det där som verkligen låter som min grej? Har sådan beslutsångest så det är pinsamt. Först tänkte jag att den här chansen måste jag ju ta. Men sedan dök en annan gnagande liten tanke upp. Det är arbetsförmedlingen som har hand om det, iofs i samarbete med några företag, men ändå. Så det kanske bara är nåt skräp som låter fint men som egentligen bara är till för att fixa statistiken med. Hur ledsen blir jag inte om jag ställer in en resa för någon skitkurs där man bara sitter av tiden för att få ersättning??

Gah, jag hatar sånt här! Har ju varit fokuserad på den här resan så länge nu. Den har ju varit målet med det mesta jag gjort. Var senast idag och tryckte i mig två sprutor till för en nätt liten summa. Men å andra sidan saknar jag att skriva såååå badly. Det är nog det jag saknar mest med skolan, eller kanske det enda. Att skriva regelbundet. Visst, vissa uppgifter var tråkiga, men man höll sitt skrivande i trim. Nu skriver jag enbart här.

Ska prata med hon handledaren imorgon. Får se vad som händer.

Request error

Idag började jag på den underbara jobbsökarkursen. Precis samma sak som det jag gick på i höstas. Då tog det två dagar. Den här gången ska de lyckas bre ut samma information över fem dagar. Väldigt engagerande.

Har iaf skickat iväg min visumansökan idag. Tagit kort till nya körkortet. Tränat med Swartz. Köpt böcker på Makalösa böcker. Det blev Sartres Äcklet och Ovidius Konsten att älska. Behövde något för att bryta av från Marian Keyes trenden. Läser för ögonblicket tre skönlitterära böcker samt tre reseguider.

Efter att Deja stressat igång min ångest inför framtiden igen började jag kika i mina gamla universitetskataloger innan jag kom underfund med att de var just gamla. Kanske dags att beställa nya. Överst i högen med mycket överstryket ligger Gbgs universitets katalog. Gick in på deras hemsida och tänkte beställa en ny. Tror du det går? Nejdå, "Request error". Har försökt nu under senaste timmen. Nu har jag tröttnat. Tror jag ska dra med mig Deja till Katedral (vårt gamla gymnasium) och gå upp till syo och stjäla en massa kataloger där.

Såg ju förresten Into the blue med henne i lördags. Hade heltrevligt och filmen var kanon. Blev väldigt sugen på att dyka igen men också något skraj för hajar. Ska till Deja imorgon och kika på En geishas memoarer. Tycker den boken är helt fantastisk så jag tänkte se filmen också och Deja var på!

Nästan teknisk

Titta! Jag lyckades installera en statcounter alldeles själv *pekar stolt neråt* Tänkte se om det faktiskt är någon som besöker bloggen eftersom det inte är särskilt många som lämnar kommentarer.

Kvällsunderhållning

Sitter och läser en väldigt underhållande blogg så här på kvällskvisten. Tyckte den här viagrahistorien var lite skojig:
http://saintkildaroad.blogspot.com/2005/10/lt-st.html

Sängvanor

Hittade ännu ett test, denna gång om sängvanor. Hittas här om ni är intresserade: http://www.okcupid.com/tests/take?testid=8115472531704248346

Mitt resultat blev:


The Surprising Lover

72% partner focus, 38% aggressiveness, 65% adventurousness

Based on the results of this test, it is highly likely that:
You prefer your romance and love to wild and daring rather than typical or boring, you would rather be pursued than do the pursuing and, when it comes to physical love, your satisfaction comes more from providing a wonderful time to your partner than simply seeking your own.

This places you in the Lover Style of: The Surprising Lover.

The Surprising Lover is a wonderful Lover Style, and, like the name implies, is often filled with hidden delights and talents that might not be apparent from a surface knowledge of the person. The Surprising Lover is rather like a geode--sometimes rough on the exterior, but filled with beauty and wonder. The Surprising Lover is thus a gem to find, though it can sometimes be difficult to do so because they often tend to be humble and unwilling to reveal their inner greatness unless they're in a rewarding relationship.

In terms of physical love, the Surprising Lover really shines, often highly imaginative and utterly devoted to bringing the heights of pleasure to the one that they truly love. Given a rewarding, reciprocative relationship, and the right lover, the Surprising Lover can be a delight in bed.

Best Compatibility can probably be found with: The Carnal Lover (most of all) or the Exotic Lover, or the Suave Lover.

Rymde med Sofie

Hehe, nejdå, så illa var det inte. Hon flyttade ifrån Kristoffer i tisdags och jag hjälpte henne att packa. Och efter att ha tränat med Lisa (som kämpar kanonduktigt på gymmet) så duschade jag och for iväg till Ekholmen. Och åkte inte hem förrän idag. Vi har bara myst och snackat skit like back in the days. Riktigt kul faktiskt! Har ju inte blivit att vi träffats själva alls lately eftersom hon bodde hos Kristoffer utan han var alltid med. Iofs tycker jag att Kristoffer är heltrevlig men jag har ändå saknat att umgås med Sofie one-on-one. Men det jag nu fått en rejäl dos =)
Idag har hon gjort slut med Kristoffer igen. Får se if she follows through this time. Hoppas det för jag tycker synd om Kristoffer när hon håller på fram och tillbaka.

I onsdags lyckades jag äntligen få tag på vaccinationsmottagningen på infektionskliniken och kvinnan där sa att jag var tvungen att börja ta sprutor ASAP. Sagt och gjort, jag och Sofie åkte dit på drop-in samma kväll eftersom man inte kunde boka tid. Efter 1½ timmes väntan blev jag till slut insläppt och utfrågad av en sköterska. Sedan kom läkaren som bestämde vilka sprutor jag behövde. Och sedan återvände sköterskan med sprutorna. Ska väl tilläggas att jag från det vi klev ur bilen på US så var jag kallsvettig och helnojig. Det händer så fort jag kommer i närheten av sjukhus eller sjukhuspersonal. Lustigt egentligen för jag vet att det inte gör ont att ta sprutor. Men men så är det, happens every time. Efter 3 stycken sprutor var jag klar och fick betala en nätt liten summa på 1 260 kr. Ska dit igen på onsdag och ta några till sprutor och sedan ska jag dit igen om ytterligare två veckor och ta några till. Jippie!

Idag fikade jag med Karin. Helmysigt att träffa henne. Hon är alltid rolig att snacka med =) Så gick vi hem till Martin och kikade på hans nyinförskaffade kissunge. Ett litet oemotståndligt pyre som fortfarande inte vant sig vid allt nytt spännande utan for omkring som en lite tuss.

Imorrn blir det bio med Deja. Into the blue ska vi se. Skoj eftersom jag inte sett henne sen innan hon drog till London. Och på måndag ska jag börja på en jobbsökarkurs. *muttrar* Heltid i en vecka. Gud så skoj.

Förberedelserna för resan går ju framåt sakta men säkert. Har ju börjat ta sprutor. Fått mitt ICA bankkort. Skaffat en ryggsäck. Nästa mål är visumansökan som jag inte lyckats fylla i. Massor lustiga grejer de vill veta. Saker som inte ens jag vet.
Kollade just på backpacking.se och ser att det är 39 dagar tills jag åker. Det är ju inte mycket alls! Ojoj, måste nog speeda på med visumansökan.

Inflight humour

Hittade detta på mitt favoritforum, backpacking.se, rätt underhållande faktiskt =)

Efter en flygning skriver piloten ut en felrapport, därefter får mekanikerna en felanmälan och bedömer vilken reparation felet kräver. Blanketten är ett papper som piloten fyller i och mekanikerna läser för att sedan reparera felet. Mekanikerna skriver sedan, på blankettens nedersta del, vad de har gjort för reparationer och piloterna läser därefter igenom rapporten till nästa flygning. Ingen kan påstå att personalen på marken och mekanikerna inte har någon humor. Här är några verkliga, registrerade felrapporter över behov av underhåll och problem, som Quantas piloter har skrivit. Samt vilken lösning som underhållspersonalen har skrivit. Som kuriosa ska tilläggas att Quantas är det enda större flygbolag som aldrig haft en allvarlig olycka. P=Problem inlämnat av piloten. S=Svar från mekaniker.

P: Innersta hjulet på vänster sida borde nästan bytas.
S: Har nästan bytt ut det innersta hjulet på vänster sida.

P: Testflygningen gick OK, bortsett från att den automatiska landningen var något hård.
S: Det är inte installerat något automatiskt landningssystem på detta flygplan.

P: Propeller nr.2 får inte nog med smörjning.
S: Smörjning till propeller nr.2 är OK. Smörjning till propeller nr.1, 3 och 4 är felaktig.

P: Någonting sitter löst i cockpit.
S: Någonting sattes fast i cockpit.

P: Döda insekter på framrutan.
S: Levande insekter är restade i lagret.

P: Autopiloten ger ett fall på 200 fot när flyghöjden skall låsas.
S: Kan inte återskapa problemet på marken.

P: Tecken på läckage på höger sidas landningsställ.
S: Tecknet borttaget.

P: Ljudet i intercom är otroligt hög.
S: Ljudet i intercom inställt till en mera trovärdig nivå.

P: Mothållslåset får gashandtaget att sitta fast.
S: Det är liksom det det är där för...

P: Misstänker att det är en spricka i framrutan.
S: Misstänker att du har rätt.

P: Saknar motor nr.3.
S: Motor funnen på höger vinge, efter kort sökarbete...

P: Flygplanet uppför sig lustigt.
S: Flygplanet har beordrats att ta sig samman, flyga ordentligt och vara lite mer seriöst.

P: Radarn brummar.
S: Har omprogrammerat radarn till att tala.

P: Mus i cockpit.
S: Katt installerad.

Music and writing = the cure

Det är fantastiskt egentligen vilken effekt musik kan ha på ens humör. Behöver man bli av med lite blues är det bara att dra igång lite ledsam musik och speeddeppa. Istället för att förtrycka känslan får man det gjort men mycket snabbare. Och att skriva av sig tycker jag är oerhört skönt. Har alltid gjort. Har till följd av detta en kartong på vinden med dagböcker i =)
Aja, tänkte bara meddela att jag ältat färdigt nu. Tog bara nån timme. Rätt bra för att vara mig. Jag brukade vara mästerältaren back in the days ;) Nu ska jag sova för imorrn ska jag upp och hämta Swartz och gå på öppet hus på Friskis.

Älta det förflutna

Tears once again stream down her cheeks. Once again she failed. Once again she was rejected. She had fought the feelings from the start, knowing how it all would end. But she wasn’t strong enough. Couldn’t resist. Started trusting. Started feeling safe. Although she knew this was dangerous territory she went on. Who can resist love when the feeling is mutual? The battles she fought with herself in her mind. Was she to surrender completely? Was she willing to risk offering her heart to someone again?
Over time she couldn’t help herself. She surrendered. And catastrophy seemed far away. He was so certain and had an answer to all of her objections. What was she so afraid of? He felt nothing but devotion for her. He reassured her time and time again.
As she reached the sanctuary in the relationship where she felt loved, felt safe, like nothing could rupture their happiness, she finally understood how love was supposed to feel. Like the unity that two people form could never be threatened or compromised.
What she did not know was that, as she reached that conclusion, his certainty was fading away and doubt was planting a seed in his heart. The seed grew and soon an entire plant of doubt was blossoming inside him. Soon her affection made him uneasy.
And so came the end as she had foreseen it. He left her – punishing her. Love being the crime. He sentenced her to loneliness. Alone in the dark she realized that the road to feeling safe in a relationship just got longer.
The darkness still holds her, unwilling to prevail. A fragment of her heart is urging her to find that kind of love again, but her entire body and mind objects – knowing that the fall will hurt even more next time. More afraid of love than ever she decides to try to tame the loneliness and befriend it. Maybe she’ll succeed. Only time will tell.

Det går framåt, sakta men smärtsamt

Nu har jag pratat med "hondendärelaka" och vi har kommit fram till att vi visst bryr oss om varann =) Skönt! På söndag ska jag antagligen iväg till friskis o svettis på öppet hus. Jag ska kolla in om gymmet är nåt att ha eftersom det är betydligt billigare där än på campushallen. Dock är öppettiderna på kanonhuset rätt kassa så vi får se. Beror på hur pass bra gymmet är. Tänkte dessutom vara hurtig och gå på ett bodypump pass imorgon. Tror du inte att jag glömt mitt användarnamn på campushallens sida så jag inte kan boka? Självklart! Tankspridd som få. Får ringa och höra mig för om de kan berätta det eftersom det inte finns någon sådan fiffig funktion att man kan få det mailat till sig.

Tränade idag igen. Riktigt skönt och gick riktigt bra. Ökade vikten på benpressen men vänsterknät började knaka. Körde de tre seten iaf och haltade bara en liten stund efteråt. Lyckades dessutom jogga rätt duktigt idag utan några värre smärtor, däremot fick jag upp flåset rätt ordentligt. Är ju inte van vid att jogga för fem öre längre. Men det går framåt, sakta men smärtsamt.

Den här bloggen måste ju egentligen vara rätt torr att läsa. Huvudämnena för bloggen tycks ju vara min medelmåttiga träning och planer inför min resa. Vill man ha riktigt saftig läsning ska man läsa: http://www.ensvenskbridget.blogspot.com/ Där kan man snacka om riktig läsning, nästan som en roman av Marian Keyes. Har inte på långa vägar ett liv så fullt av intriger. Satt inatt och läste igenom hela bloggen. Hoppas hon och A blir lyckliga om han någon gång kan komma över sin rädsla för förhållanden.

Är det verkligen så att killar överlag är rädda för att binda sig? Jag förstår inte riktigt rädslan. Jag kan förstå rädslan för giftermål för där handlar det ju om att binda sig med både pappersarbete och lagliga konsekvenser. Men att vara pojkvän/flickvän, vad är det som är så skrämmande i det? Själv är jag iofs inte särskilt sugen på något förhållande nu, känns som jag behöver en liten paus från hjärta och smärta. Jag förstår dock inte att förhållandet i sig skrämmer så många killar. Fast det kanske skrämmer många tjejer med. Ska jag vara helt ärlig har det börjat skrämma mig med. Inte av rädsla för att binda mig utan snarare av ren självbevarelsedrift. Orka misslyckas igen liksom. Dessutom blir mina förhållanden bara kortare och kortare. Känns lite oroväckande. Första förhållandet varade 2 år, det andra 1½ och det sista 9 månader. Ska det inte vara tvärtom?

Liten update

I måndags träffade jag Sofie som släppte bomben att hon och Kristoffer har gjort slut. Hejsan hoppsan! Men hon har ju velat fram och tillbaka så det kanske var bäst så för alla parter. Hon ska iaf bo kvar där tills hon får nytt golv i sin egen lägenhet. Det tycker jag är väldigt snällt av Kristoffer.
Sofie och jag käkade iaf lunch på Burger King och kom fram till att det var äckligt. Hamburgare är överskattade. Sen gick vi till Stadium där jag skulle leta ryggsäck. Det slutade med enorma skrattanfall mitt inne i butiken när vi klättrade för att hänga tillbaka de som hängde högst upp eller när Sofie skulle lägga sin tyngd på väskan för att jag skulle känna hur den satt med tyngd i. Andra tittade lite konfunderat på oss men skoj var det =) Och jisses amalia vilka satans väskor det finns. Vi hittade en stor jäkel som vi kom fram till att vi skulle kunna DELA på om vi skulle flytta utomlands en längre tid. Alltså båda våra garderober skulle få plats i den and then some!
Vi hyrde Kingdom of heaven och kikade på sedan. Den var inte kanonbra, men helt okej som tidsfördriv en måndagseftermiddag. Det är nog sant som de säger, Orlando Bloom har ungefär tre ansiktsuttryck som han byter mellan. Det spelar ingen roll att han är söt det går inte att undvika att lägga märke till det.

Igår kom min syster på surprisevisit och delade ut julklappar. Jag fick en massa bra grejer till mitt framtida kök som jag nu slipper lägga pengar på =) Det var trevligt att ha henne här en sväng =)

Idag har jag faktiskt varit effektiv, eller lite iaf. Har fyllt i och skickat ansökan om Ica bankkort (gratis uttag över hela världen till skillnad från svindyra visa). Varit hos Pongo och skrivit ut mina flygbiljetter. Skrivit ut en ansökan om visum till Thailand. Har dock inte fyllt i hela än utan fick skicka iväg ett mail till ambassaden med lite frågor. Vad gör man om man inte har en guarantor in Thailand?? Och så vill de att man ska skriva adressen man ska befinna sig på under tiden där. Jag har bokat första hotellnatten och sedan är det 53 nätter som jag tänkt sprida ut rätt duktigt över hela Thailand. Hoppas på att få svar snart iaf. Har även fyllt i en ny handlingsplan som jag ska gå till arbetsförmedlingen med på måndag. Bokat om besiktningstiden för bilen eftersom jag sitter på planet till Thailand när det är meningen att jag ska vara där.

Imorgon blir det till att fara till gymmet igen. Gick jättekasst i måndags när jag var tvungen att stressa igenom schemat innan jag skulle träffa Sofie, men igår gick det kanon! Har även börjat jogga lite smått efter varannat pass igen. Gjorde uppehåll ett tag eftersom knät började svullna. Men nu har det gått bra två senaste gångerna (peppar peppar) så jag hoppas kunna öka på det mer och mer.

2006 är här =)

Happy New Year!

Gårdagen var väl allt annat än upphetsande. Firade här hemma med mamsen. Dock var det rätt mysigt tro't eller ej. Käkade middag med oxfilé och potatisgratäng och massor sallad. Till efterrätt vankades det kokosparfait. Kikade på Dr. Phil och mamma fällde några tårar över alla som varit så duktiga och gått ner en massa i vikt. Sen fortsatte kvällen framför tv:n med diskussioner och massa smått och gott. Sedan knatade vi ut för att kika på fyrverkerierna och mamma drog med sig en flaska champagne och plastmuggar. Lyxigt värre. Vi konstaterade båda två att den smakade skit men mamma drack upp den ändå =P Tror jag såg en kille som jag snackat med på haket.com men var inte säker så jag frågade inte.

Satt sedan och kikade på tv ett par timmar till innan jag kröp till sängs. Förra året såg ungefär likadant ut. Då på grund av att personen som skulle ha festen blev sjuk. Men då blev jag alldeles nere och skämdes över att jag inte gjort nåt vettigt. Ärligt talat så brydde jag mig inte så mycket om det i år. Visst hade det varit roligt att vara med vänner, men å andra sidan är inte mamma helt fel. Hon är rätt snäll ändå =)

Den här gången provade jag ett annat nyårslöfte än alla tidigare år. Annars har det alltid varit att jag ska äta mindre och träna mer och gå ner äckligt mycket i vikt. Men för en gångs skull känner jag mig rätt nöjd på den fronten. Tränar rätt duktigt för att egentligen vara född soffpotatis. Var till och med och tränade igår. Idag är det dock stängt =/ I vilket fall som helst kom jag fram till att försöka se lite positivare på livet. Inte falla ner i mörker över minsta skitsak utan försöka ta livet med en klackspark every now and then. Kändes som ett bra löfte. Sen får vi väl se hur det går att hålla det, men försöka ska jag =)

I fredags var jag hos Karin och Martin på tacokväll. Maten var väldigt god och sällskapet trevligt =) Såg på en film som var spännande men väääldigt långdragen. Mystisk kombination men så var det. Så vi såg inte klart den utan slog på simpsons istället, det funkar alltid! Karin hade piercat bröstvårtan samma dag. Har själv varit lite sugen på det men insett att jag är alldeles för feg. Usch vilken smärta! Nej, tungpiercingen får räcka för mig. Färgade förresten håret innan jag åkte dit, så nu är jag brunett igen. Tack och lov!