"Man kan inte lugga skalliga"
Philip kom i onsdags och åkte hem imorse. Vi har umgåtts, kollat på Boondock Saints (ytterligare en frälst), varit på bio, shoppat åt honom, varit på salsa, lagat så mycket mat att vi fick bjuda de andra korridorarna (+att det räckte till tre matlådor, det blev en rejäl wok) och bara snackat och sjungit bort tiden som vanligt.^^
Vi såg Blood Diamond på Bergakungen, skandinaviens största biograf, första gången jag var där. Den är rätt maffig. Filmen var riktigt bra. Vi kom ut därifrån. Gick hem. Gjorde oss iordning. La oss. Stirrade i taket. Och sedan bröt diskussionen ut. Vi pratade och pratade och pratade. Man blir lite tveksam till en början, kan bero på att jag inte är något särskilt stort fan av Mr Di Caprio. Det förbättrades inte heller av hans otroligt dåliga brittisk-afrikanska accent som ibland lät mer australiensisk än något annat. Men vilken film. Jag blev väldigt berörd och den skildrade sidor som amerikanska storfilmer kanske inte alltid tycks så benägna att belysa.
Juridiken fortsätter vara spännande. Har äntligen fått min fina lagbok. Den ligger här bredvid mig i sängen. Den är så fin så! Kan inte låta bli att smeka den lite ibland. Tycker det är intressant och föreläsaren är riktigt bra. Han slänger sig med en massa roliga liknelser hela tiden. En personlig favorit är: Man kan inte lugga skalliga. Dagens visdomsord.^^
Blev ombedd att stanna på den avancerade salsa-kursen i onsdags igen, men Philip var ju här så jag tackade nej. Hade dock bra gärna velat. Men som plåster på såren var det idag promotion för Scandinavian Salsa Congress på Nordstan med massor dansuppvisningar och prova på-lektioner. Så där stod jag och suktade i flera timmar. Blev uppbjuden till prova på-lektionen i Rueda de Casino, men tackade nej då personen i fråga börjar med att kladda på mig innan han frågar om vi ska dansa. Men det där med nej är knepigt förstår ni. Inte helt självklart vad det betyder. Det kan ju betyda ja. Han lämnade inte min sida på tjugo minuter. Ställde en massa slemmiga frågor. Försökte slita ut mig på dansgolvet. Försökte ta i mig igen. Jag tackade nej om och om igen tills jag tröttnade och sa något riktigt spydigt. Då lommade han iväg med svansen mellan benen medan hans vänner högljutt hånade honom (de hade stått och lyssnat 2 meter ifrån). Jag är tydligen mer svensk än jag vill erkänna. Men när en person som är minst 15 år äldre än mig kommer fram nykter, mitt på ljusan dag i ett köpcentrum och börjar kladda det första han gör för att sedan bjuda upp mig, så går det kalla kårar längs min rygg. Funkar bara inte. Känner mig nästan trängd av det.
Kvällen har jag tillbringat i sällskap med Cajsa, en av korridorarna. Vi har pratat om allt från olycklig kärlek och frisörproblem till sömnproblem i flera timmar. Hon är så go, så go!
Etiketter: Vardag