Surt äpple

Julia ringde för någon timme sedan. Hon satt på tåget från Malmö och hade just insett att idag var sista dagen att skicka in ansökning för puben till tillståndsenheten och att banken samt Dagmar stängde en dryg timme senare. Så jag fick fylla i papper och rusa till banken och ha mig. Ringde Patrik för att be om hans personnummer till en av ansökningarna. Han ligger hemma i vinterkräksjukan. Jag bad honom krya på sig, men hålla sig jäkligt långt borta från institutionen och studentrepresentantmötet som är imorgon.^^ Mötte Joel när jag satt och käkade lunch, han var av precis samma åsikt. Vi behöver inte Patriks hjälp trots att han varit största drivkraften. Inte när han är sjuk och äcklig. Som sagt. Jag och kräks. Inte polare.

Nej, dryga 40 sidor kvar i Kropp, livslopp och åldrande. Dags att bita i det sura äpplet. Det är en väldigt deprimerande bok. Om man någon gång slagits av tanken att åldrandet kan bli mindre roligt så förbättrar inte den här läsningen saken. Efter att ha läst denna bok vill jag definitivt INTE bli gammal. Det tycks inte finnas en enda fördel, utan det enda man har att se fram emot är lidande och depression. Surt äpple var det ja. I'm going. I'm gone. Okay.