Fiaskot som blev en succé
Väl hemma var det storstädning som gällde. Skulle dammsuga, men då visade det sig att dammsugaren var trasig. Så jag fick dammsuga samtidigt som jag höll fast slangen i munstycket. Tvättade golv, vilket ingen gjort sedan innan jul tycktes det.
Hamnade efter i tidsschemat för när jag ställt efterrätten på kylning och skulle börja med huvudrätten var det 40 minuter kvar tills gästerna skulle dyka upp. Men så ringer David och meddelar att han och T är sena. Passade mig alldeles ypperligt! Skyndade mig för allt var jag var värd med att fixa klyftpotatis, festgratäng, sallad och vitlöksbröd. Var kladdig upp till armbågarna och stod och skar potatis när telefonen ringde igen. Det var Show-Anna. Hon var sjuk och kunde inte komma. Tyckte självklart synd om henne. Men återigen frågade jag mig själv varför jag får sådana här infall som alltid visar sig vara mindre bra idéer.
När maten är klar har David och T fortfarande inte dykt upp. De blev visst mer sena än beräknat. Men det gjorde inget. De dök upp, med en syrénkvist (jag älskar syrén!) och ett paket. David hade köpt en vevvisp åt mig som vispar allt för hand. Perfekt present som jag blev själaglad för. Vi slog oss ner vid middagsbordet och tog för oss av maten när Anna kommer in med en blombukett i högsta hugg. Det blev en väldigt trevlig middag med underbart sällskap.
Johanna dök förbi en sväng efter jobbet och förvånade oss alla med att faktiskt äta en quornfilé, damen som aldrig vill äta konstiga saker.
Etiketter: Vänner