Katarsis

Har haft en något underlig upplevelse ikväll. För ett par dagar sedan kontaktade M's Sara mig. Ville prata lite. Hon fick min MSN. Ikväll var hon online och vi pratade. Visst var det stundvis jobbigt. Rev ju upp både ett och fem minnen. Men i efterhand känns det mest som om hela samtalet var en form av katarsis för mig.

Ni har rätt

De senaste dagarna har olika människor i min omgivning frågat hur det står till. Undrat om jag är ledsen eller sjuk för att jag inte riktigt är mig själv. Autopiloten går igång och jag hör mig själv svara "Nejdå, allt är kanon, är bara lite trött".

Men ni har rätt, allt är inte kanon. Mår för närvarande riktigt, riktigt dåligt. Förstår inte varför för livet går i många avseenden i precis den riktning jag vill just nu. Men mitt psyke säger något annat. Jag känner igen symptomen och jag vet inte vad jag ska göra för att hindra dem från att bryta ut med full kraft.

Till människorna runt omkring mig - förlåt. Det är inte meningen att verka ointresserad och korthuggen. Vet bara inte riktigt vart jag ska göra av allt det här. Ska försöka bli mig själv igen snarast möjligt.

Sammanträffande

Efter eoner av tystnad. En kommentar på min blogg. Ett besök på min helgon-sida. Ett rop på hjälp via sms. Från en och samma person. Alltihop på samma dag som personen lägger upp en bild som helt obvious kommer svida inom mig. Det är konstigt hur sådant sammanfaller.