Fiaskot som blev en succé

För någon vecka sedan fick jag ett ryck och tyckte att jag skulle bjuda hem några kursare på avslutningsmiddag för att fira att vi avklarat nästan ett år på socionomprogrammet. Sagt och gjort, ett mail skickades ut och jag fick blandad respons. I lördags morse blev det så dags att planera om, det visade sig att middagen inte bara skulle vara laktosfri utan även vegetarisk. Fick rota fram ett recept som jag aldrig tidigare tillagat. Ut till Maxi för att storhandla till festgratängen med quornfiléer i. Maxi hade allt. Utom Quornfiléer. På vagnhållplatsen när jag skulle hem satt en söt liten tant, med en sådan där söt liten kärra som tanter gärna drar omkring. När hennes vagn kom trippade hon fram till den, men fick inte upp kärran för trapporna. Jag rusar fram för att hjälpa till så att hon hinner. Bakom mig har jag en duns. När vagnen åkt vänder jag mig sakta om. Min ryggsäck hade trillat från bänken ner på stenläggningen. Öppnade den sakta. Mycket riktigt. Den laktosfria creme fraichen täckte större delen av insidan av min ryggsäck samt resten av matvarorna. På spårvagnen hem satt jag och muttrade för mig själv om att det inte lönar sig att vara vänlig mot sina medmänniskor. Satt en kille snett bakom mig och sneglade nervöst på mig.
Väl hemma var det storstädning som gällde. Skulle dammsuga, men då visade det sig att dammsugaren var trasig. Så jag fick dammsuga samtidigt som jag höll fast slangen i munstycket. Tvättade golv, vilket ingen gjort sedan innan jul tycktes det.
Hamnade efter i tidsschemat för när jag ställt efterrätten på kylning och skulle börja med huvudrätten var det 40 minuter kvar tills gästerna skulle dyka upp. Men så ringer David och meddelar att han och T är sena. Passade mig alldeles ypperligt! Skyndade mig för allt var jag var värd med att fixa klyftpotatis, festgratäng, sallad och vitlöksbröd. Var kladdig upp till armbågarna och stod och skar potatis när telefonen ringde igen. Det var Show-Anna. Hon var sjuk och kunde inte komma. Tyckte självklart synd om henne. Men återigen frågade jag mig själv varför jag får sådana här infall som alltid visar sig vara mindre bra idéer.

När maten är klar har David och T fortfarande inte dykt upp. De blev visst mer sena än beräknat. Men det gjorde inget. De dök upp, med en syrénkvist (jag älskar syrén!) och ett paket. David hade köpt en vevvisp åt mig som vispar allt för hand. Perfekt present som jag blev själaglad för. Vi slog oss ner vid middagsbordet och tog för oss av maten när Anna kommer in med en blombukett i högsta hugg. Det blev en väldigt trevlig middag med underbart sällskap.

Efterrätten blev populär, jordgubbar med limegräddyoghurt

Johanna dök förbi en sväng efter jobbet och förvånade oss alla med att faktiskt äta en quornfilé, damen som aldrig vill äta konstiga saker.

I slutändan blev det en toppenkväll och jag är jättenöjd. Jag tror till och med att maten gick hem, mot all förmodan. Så det kan nog bli en favorit i repris till hösten med väl utvalda själar!