Svärdslukar-reflektioner

Har på America's got talent i bakgrunden och en snubbe roade sig med att svälja svärd. Ser helt absurt ut och måste kräva väldigt mycket teknik. Min reflektion är dock att den tekniken inte kan vara särskilt väsenskild från deep throating. Svärdet är givetvis vassare, men tekniken att öppna upp strupen och lära sig att kväva sin kräkreflex måste väl rimligtvis vara densamma?

Yttrandefrihet i all ära...

...men seriöst! Åkte spårvagn hem från skolan för en liten stund sedan. När jag klev på pratade jag i telefon, men jag la på lagom tills vi kom till Centralstationen. Innan jag hinner plugga i hörlurarna så hör jag en kommentar bakom mig som väcker min nyfikenhet. Bakom sitter ett sällskap om tre personer uppskattningsvis någonstans runt trettio års-strecket. På andra sidan gången satt fyra tonårstjejer i slöja och vartefter det förstnämnda sällskapets samtal fortgick avstannade tjejernas samtal och de sjönk ihop alltmer. Samtalet gick som följer:
Kvinna 1: Titta, såna där tygfängelser (vid åsynen av två kvinnor iklädda burka).
Man: Äh, fängelse, det är väl frivilligt. Jag gissar att det är mellanösterns motsvarighet på zigenarkläder - så att det finns gott om plats att gömma stöldgodset på (K1+M skrattar gott i samförstånd).
Kvinna 2: Näe, vad har du fått det ifrån?
M: Vadå, deras svarttaxichaufförer till män lär väl inte direkt dra in storkovan.
K2: Du kan väl ändå inte mena allvar?! Vi läste om etnicitet och integration förra året. Kulturerna där burka förekommer är ju patriarkala. Burkan är väl till för att dölja blåmärkena, man vet ju hur alla de där karlarna är funtade som använder frugan som boxningspåse.

Efter den sista kommentaren var jag tvungen att gå av, så jag vände mig om och sa "Ni kan väl ändå inte menar allvar?!" innan jag gick. För ett ögonblick ifrågasätter jag nästan yttrandefriheten när jag hör sådana här resonemang. Angående tonårstjejerna så förstår jag plötsligt alla gånger jag blev testad som svensk på en förortsskola under praktiken. De elever jag konfronterade angående det hade liknande historier att berätta. Deras kontakt med svenskar bestod i många fall enkom av socialsekreterare och någon utav de tre svenskarna på ett högstadie med ca 180 elever. Alla andra intryck hade de fått från situationer som den beskriven ovan. Att de då tog för givet att jag som svensk är rasist är fullt förståeligt.

I efterhand ångrar jag mest det faktum att jag inte stannade kvar på spårvagnen och läxade upp dem efter noter, för min gissning är att de hade använt yttrandefriheten som argument och då kunde jag ju ha utnyttjat min där och då.

Miracle of life my ass!

Efter en trevlig kväll med salsa på Liseberg och kaffe på avenyn i en multietnisk kompott av människor kom jag hem och slog på tv:n som sällskap när jag gjorde mig iordning. Bläddrade förbi tvåan och fick syn på Barnmorskorna. Jag har hört om detta program, men aldrig sett det själv. Nu gjorde jag dock misstaget att titta på det. Trots att jag på slutet låg ner i sängen kände jag mig smått svimfärdig och illamående. Jag förstår inte att folk frivilligt utsätter sig för det där. The miracle of birth ser snarare ut som ren och skär tortyr. Och hela grejen att ligga på rygg och spreta med benen när det är 5-6 personer som springer in och ut ur rummet varav åtminstone tre stack in handen för att känna hur det utvecklades - rysning! Om jag någon gång ska skaffa barn tänker jag göra det någonstans där man kan beställa ett kejsarsnitt. Gissa vad jag kommer drömma mardrömmar om i natt.

Old people annoy me

"Dagens ungdom". Suck och stön. De har har inte fått någon uppfostran och aldrig hört talas om vett och etikett et cetera.

Mycket möjligt! Dagens gamlingar, säger jag. Det stör mig att bara för att jag är ung tas det för givet att jag är ouppfostrad och inte är hjälpsam. Det stör mig att bara för att någon är äldre så låter jag bli att säga ifrån när de är ouppfostrade, för så gör man ju inte. Jag talar nu självklart om en minoritet av äldre, jag vet att det finns massor jättegulliga, väluppfostrade gamla gubbar och gummor. Men ni vet de där typerna som står i matvaruaffären och äter av vindruvorna samtidigt som de sticker in naglarna i tomaterna för att kolla hur färska de är (blä, by the way). De som kliver på bussen eller spårvagnen och tar det som en rättighet att få sitta exakt där de vill. Jag har full förståelse för att man vill sitta och jag flyttar gärna på mig om det inte finns plats över. Men som igår. Jag satt på spårvagnen på väg till salsan. Spårvagnen var nästan tom, vagnen jag satt i var vi fyra personer i. Det finns bra många fler sittplatser än så. Eftersom det var så gott om platser hade jag ställt min ryggsäck på sätet bredvid för att slippa ha den i knät. När jag kommer till centralstationen kliver det på ett äldre par. De stapplar förbi fem stycken tomma säten, ignorerar de två lediga sätena på andra sidan gången och istället tar herren i paret helt sonika upp min ryggsäck och slänger den i knät på mig och säger "sprid inte ut dig så mycket". Varpå han givetvis sätter sig på sätet bredvid mig. Jag hade självklart flyttat på min ryggsäck och gladeligen rest mig upp själv om det inte funnits några sittplatser. Men vagnen var ju för sjutton snudd på tom?! Irriterad som jag var pluggade jag in ipoden och lyssnade på musik. Dock inte på särskilt hög volym, utan jag hör hur gubben börjar med en utläggning om dagens ungdom och att de borde lära sig veta hut. Sedan kommenterar han hur illa vi klär oss och nickar åt mig. Excuse me? Träningskläder på väg till träning, låter det orimligt?

Men det är ju som sagt en minoritet, vilket jag märkt eftersom jag kände igen den här gubben eftersom han skällt ut mig efter noter en gång inne på Ica Focus för att jag vägrade låta en "äldre herre" gå före i kön. Åldersdiskriminering kallade han det. Anledningen till att jag inte släppte förbi honom innan han började skrika var för att jag hade ipoden i och följaktligen inte hörde hans förfrågan till min ryggtavla. Jag tror att det åldersdiskrimineras hejvilt oavsett ålder. Men gissningsvis skulle han inte ha lika mycket att klaga på hos "Dagens ungdom" om han inte hade den attityd han har gentemot oss. Bara en tanke.

Fula knep

Det finns mycket att kritisera Swedbank för, men det finns en sak som stör mig extra mycket eftersom de skickar hem påminnelser om det till mig en gång i månaden. Ett erbjudande om ett kreditkort särskilt riktat till studenter.
"Vad sägs om 10 000 kr som extra reserv i plånboken? Skaffa Swedbank MasterCard, utan årsavgift för dig som är student!
Som student har du säkert märkt att vissa månader är tyngre än andra. När ny kurslitteratur, kåravgifter, träningskort och klädinköp gör att utgifterna hopar sig är det skönt att veta att det finns en reserv." Osv, osv osv.
De har tydligen också läst rapporterna om hur studenter och unga oftare än andra hamnar i knipa till följd av kreditkort. Visst har jag förståelse för att företag tar varje chans att tjäna pengar, men jag har fått ut det här erbjudandet ungefär en gång i månaden sedan i höstas. Är det till följd av tanken att förr eller senare får studenterna det knapert och då nappar de erbjudandet när det dimper ner i brevlådan?
Fula knep i alla fall. Jag vägrar falla för dem.

Bekräfta mig!

Igår när jag var på väg hem från en AW med ett gäng tjejer ifrån klassen och går längs med Ullevigatan får jag syn på en kille i 15-16 års åldern som står på gångbanan och tittar ut mot vägen. Plötsligt ser jag hur han börjar skrika, men då jag har ipoden på hör jag ingenting. Letar snabbt upp pausknappen. "För fan, du kan inte ligga där, skärp dig nu!" Detta skriker han rakt ut mot Ullevigatan. Jag tittar ut på gatan, men ser ingenting. Däremot lägger jag märke till att killen står farligt nära trottoarkanten och att bilarna närmar sig med hög fart. Helt plötsligt rusar killen ut, framför bilarna som kommer, sliter upp någon som ligger på marken och släpar tillbaka henne till trottoaren. Bilarna fick väja hejvilt och förarna såg minst sagt missnöjda ut. Killen ser riktigt upprörd ut och svär högt. Vid det här laget har jag kommit så nära att när de når gångbanan igen passerar jag dem och hör henne säga:
"Jag ville bara se om du faktiskt brydde dig om mig."

"Change has come to America"

Man kan säga vad man vill om USA, men den 4/11 -08 gjorde nationen ett historiskt val. Rent politiskt kanske Obama inte förändrar så mycket. Men historiskt och attitydsmässigt är han väldigt viktig. För detta val, anser jag, visar på en enad nations vilja att förändra. Att öppna upp. Att inte låta fördomar styra. Det spelar i mina ögon ingen roll om han inte lyckas förändra squat rent politiskt. För genom att ha blivit vald till USA's första svarta president har han åstadkommit något som ingen annan tidigare har gjort.

"If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible. Who still wonders if the dream of our founders is alive in our time. Who still questions the power of our democracy. Tonight is your answer." - Barack Obama
Han är dessutom en jäkel på att hålla tal. Nu är det bara att hålla tummarna för att han överlever fram till sin inaugurationday 20/1 -09. För han lär vara mer utsatt än någon tidigare president.

Vinnartalet

Tips

Hanna Fridén är grym. Även om jag inte är särskilt förtjust i inläggen om hennes dåligt fungerande tarmsystem så skriver hon fantastiskt däremellan. Hennes inlägg om bristen på respekt för våldtäktsoffer är ett bra exempel.

Livet är skört

Pratade med ett ex idag. Han hade det väldigt tungt då flera saker hänt omkring honom de senaste dygnen. Det här exet hade två småsyskon. De var irriterande, nyfikna och efterhängsna. Som småsyskon är. Och jag älskade dem som om de hade varit mina egna. Vi hade kontakt i flera år efter att mitt och exets förhållande sprack. Men med tiden gled vi ifrån varann och kontakten upphörde. Lillasystern hade nu försökt ta sitt liv. Personal hade hittat henne i sista sekunden. Jag har inte träffat henne på många år, hon måste vara en ung kvinna nu. Jag saknar henne och önskar att livet inte vore så fruktansvärt skört.

Gräset är alltid grönare på andra sidan, right?

Senaste terminen har jag känt mig lite sliten. Velat ha lite mer ledig tid. Kunna ta det lugnt. Inte ha en massa inplanerat. Läsa alla skönlitterära böcker som står och väntar på mig.

Men att gå från att plugga heltid, jobba extra, ta oräkneliga danslektioner i veckan samt gå ut minst 2 gånger i veckan för socialdans samt umgås ofta med sina vänner till nuvarande tillstånd håller på att driva mig till vansinne. Inget plugg, vilket i och för sig antagligen är det enda jag inte saknar. Ont om jobbpass, har inte jobbat på en vecka nu och nästa inbokade pass är på måndag. Alla danslektioner är slut för terminen och börjar inte förrän i slutet av september (!). Med skadad fot har jag knappt varit ute och dansat alls lately och det finns inte särskilt många tillfällen att gå ut och dansa under sommaren heller. Thai-Anna är i Thailand och annat folk är ute på diverse äventyr. I'm going nuts here.^^ Att gå från 1000% till 2,5% är en alldeles för stor omställning. Men som sagt, gräset är alltid grönare på andra sidan and all that jazz.

Bortprioriterade intressen

Börjar få en sådan sjuk rese-abstinens nu. Alldeles för länge sedan jag var iväg. Och inte blir det några större utsvävningar i sommar heller. 1 vecka i Tyskland. Får ont i magen bara jag tänker på att det är den enda resa som blir i år. Har ni något sådant i erat liv som ni har fått prioritera bort? Något ni känner så starkt för att ni mår dåligt över det när ni tänker på det?
Oftast stör det mig inte eftersom jag gillar allt jag gör här, bortsett från studierna som jag är lite trött på för närvarande. Men som det är nu så hugger det i mig varje gång jag hör andra prata om sina resor och jag längtar efter friheten att återigen kunna dra iväg och leva fullt ut.

Fyllesamtal

Fyllesamtal från ex är ju alltid spännande att få mitt i natten. Följaktligen är jag rätt trött idag. Har aldrig riktigt förstått konceptet fyllesamtal. Varför ringer man samtal som man inte skulle gjort i nyktert tillstånd? När jag blir full så unnar jag mig själv att dansa riktigt fult eller att ta en falafel på vägen hem. Men att ringa någon man aldrig ringer i vanliga fall? Någon som känner för att öka förståelsen för konceptet?

Maila polisregisterutdrag

Hur sjutton mailar man polisregisterutdrag?? Hade tänkt söka ett jobb där de kräver polisregisterutdrag. Detta skall tillsammans med personligt brev och meritförteckning mailas till ansvarig. Har ringt polisen, men de återkommer inte förrän imorgon. Provade att ringa arbetsplatsen och de skulle återkomma... Men är det någon som vet får de gärna upplysa mig.

Rent-a-goat

När jag var på besök hos släktingar i USA i sommras märkte man en del skillnader från vad man är van vid. Ekonomiska skillnader, sociala skillnader och skillnader i hur långt vissa affärsidéer utvecklats.
Min farbror berättade, apropå trädgårdsskötsel, om de problem de haft med ogräs. Med avsikt att skona miljön följde de trenden - Rent-a-goat. Man hyr en get som man får levererad hem till sin trädgård av företaget. Låter den vandra runt och gnaga i sig ogräset och därefter hämtas den av firman. Min farbror pratade dock om nackdelarna med denna metod, som om det vore lika naturligt som nackdelar och fördelar med ogräsbekämpningsmedel. Deras ena get blev nämligen uppäten av en prärievarg. Helt normala trädgårdsproblem, eller hur?

Lugna andetag i natten

Har fått upprepade förfrågningar på senaste tiden. Flera i min omgivning tycks undra hur jag står ut som singel. Oftast rycker jag på axlarna och säger att jag ändå inte hade haft någon tid över för att vara en bra flickvän och att jag är ganska tillfreds med livet jag lever. Svaret möts ofta med skepsis. Trots det kan jag avslöja att det är helt sant. Jag har inte tid och jag är nöjd med mitt liv som jag lever det. Det innebär dock inte att jag inte saknar att ha någon.

Jag saknar känslan av att höra samman med någon. Somna till någons lugna andetag. Vakna av att någon drar en tätt intill mitt i natten. Stå ute och frysa i höstrusket och tillsammans försöka alstra tillräckligt med värme. Med självklarhet fatta någons hand när man kliver av spårvagnen. Känna till någons anletsdrag i minsta detalj och att ändå inte kunna se sig mätt på dem. Lämna meddelanden i imman på badrumsspegeln. Samtala nätterna igenom. Pussar i nacken när man minst anar det. Hitta lappar i jackfickan med varma ord på. Jag saknar att komma hem på kvällen, kliva rakt in i en famn och omslutas av orden "Jag har längtat efter dig hela dagen".

Skäms inte folk?

Just det. Philip har ju flyttat in i sin andrahandslägenhet. När vi var där och kikade var det väl inte en renlig syn (eller doft) som mötte oss. Men eftersom det skulle flyttstädas var det ju ingen fara. Var hemma hos honom och hälsade på och hjälpte till att desinficera stället igår. Hjälp, säger jag bara. Även om man själv inte bryr sig, hur klarar man av att lämna en lägenhet i det skicket och förvänta sig att kommande hyresgäst inte ska bli fly förbannad? Det stank kattpiss i hela lägenheten eftersom vissa möbler tjänat som avträde. Komposten hade inte tömts och var full med något som luktade kattbajs. I kylen stod utgångna färskvaror. I duschen stod en stol ingrodd med någon brun sörja som krävde mycket skrubbande att få bort. Öppnade man skåpen under diskbänken kom det en svärm av bananflugor och man klöktes av lukten. I skafferiet fanns varor som gick ut 2004 där ytterligare bananflugor huserade. Vi städade tills svetten rann och våra kräkreflexer sedan länge passerats. Herren som bodde där tidigare är en jättetrevlig filur. Men hur någon kan överlämna ett ställe i det skicket övergår mitt förstånd. Philip har inte protesterat. Jag hade blivit alldeles rasande.

...

Är förresten väldigt nyfiken vad det är för stackare på Saab Missiles AB som är så fruktansvärt uttråkad att personen sitter och läser igenom mina allra äldsta inlägg. Välkommen hit vem du än är!

Behov av överflöd

På jobbet igår stod jag och plockade upp läskflaskor. Runt hörnet stod ett gammalt par och diskuterade.

- Tror du att det här är rätt nu då?

- Vi får helt enkelt hoppas på det bästa.

- Han blev ju så besviken sist när det var fel!

- Ja, men det är inte så mycket vi kan göra åt saken, hjärtat. Att det fanns så många alternativ hade jag inte en aning om.

Vid det tillfället gick jag runt hyllan och skulle fylla på en annan sort. Det äldre paret stod framför hyllorna med Cola. Man kanske skulle kunna tro att de inte visste vilket märke av Cola de skulle ha. Coca cola, Eldorado, Premier, Jolt. Men nej, de visste att de skulle ha Coca Cola. Frågan var vilken sort – Coca Cola Light, Coca Cola Zero, Vanilla Coke, Cherry Coke eller ? Jag tyckte nästan synd om dem när de stod där, alldeles rådvilla. De ville ju verkligen tillfredställa, vad jag fått för mig var, deras barnbarn. Valmöjligheter i all ära, men jag kan förstå om det känns överdrivet för någon av deras generation. Ibland tycker även jag att det känns överdrivet. Varför har vi egentligen alla dessa alternativ? Självklart är tillverkarna skyldiga eftersom de vill tjäna så mycket som möjligt. Men varför faller vi för det? Tycker vi verkligen att alla dessa alternativ är befogade? Är de nödvändiga överhuvudtaget? Eller är det bara ett sätt att, genom valet, utmärka sig? Definiera den man är? Går jag för långt i mina tankar? Det är ju ändå bara läsk. Men är det inte så vad det än gäller idag? Oavsett om det är läsk, tandborste, bil eller sitt eget ansikte så finns det en absurd mängd med alternativ. Varför detta behov av överflöd?