Beslutsångest

Igår var Deja och jag på Katedral och smög runt i korridorerna. Skulle hämta lite universitetskataloger tänkte vi, men de enda som kommit var i princip Lund och Linköping =/ Så vi knatade iväg till kunskapstorget och hon sa att de flesta kataloger kommer ut i februari. Toppen, måste ju hinna söka innan jag ska åka. Innan dess kollade vi iaf på En geishas memoarer. Den var riktigt bra, men boken är mycket bättre så lite besviken var jag allt.

Så varför har jag beslutsångest? Jo, idag på jobbsökarkursen så kom ena handledaren fram till mig på rasten. Följande dialog utspelade sig:

Hon: Du tycker om att skriva eller hur?
Jag: Ehm, ja väldigt mycket.
H: Du är ganska duktig på språk också?
J: Mja, jag är inte dålig iaf.
H: Jo, du förstår att jag skulle vilja erbjuda dig att delta i ett projekt. Kom med här så ska du få träffa Östen så ska vi berätta mera.

Blir ivägdragen till någon vithårig gubbe som sitter och pressar i sig en räkmacka. Handledaren presenterar mig som "Tjejen jag berättade om". Så började de berätta om ett projekt som går ut på att låta några få arbetslösa ungdomar lära sig att skriva och fota för media. Det skulle komma journalister och hålla föreläsningar och man skulle få lära sig av en professionell fotograf och skrev man bra skulle man bli publicerad i lokala tidningar. Var man riktigt duktig hade man dessutom chansen att få följa med till Skottland och skriva reportage.

De satt där och rabblade på och det lät verkligen kanon i mina öron. De har gjort det två somrar tidigare, men sökte mer drivna deltagare den här gången. Jag frågade förresten handledaren hur hon visste att jag var intresserad av att skriva. Resultat, lång fjäskig utläggning i stil med:
"Jo, men du ger lite det intrycket. Du uttrycker dig väl. Skriver välformulerat och vuxet. Är intresserad av språk. Är framåt och driven (???). Dessutom verkar du vara väldigt ambitiös och bestämd när du vill nå ett mål." Visst, kul att höra, men det var nog mest att hon kände sig fram med hälften av det. Vadå framåt och driven liksom?? :P

Efter att ha hört allting var jag alldeles till mig och sa att det lät toppen och att jag var jätteintresserad. Perfekt för då var det ju lugnt med vad jag ska göra i sommar. Jovisst du. Efter mer pratande visade det sig att det börjar den 30 januari och pågår först en grundkurs under fyra veckor och pågår sedan ytterligare 2-3 månader.

Helvete! Då slog ångesten till på en gång. Ska jag slopa Thailandsresan som jag drömt om och planerat så länge? Som dessutom redan är betald, har införskaffat ryggsäck, visum, bankkort mm. Eller ska jag skippa chansen att få prova på det där som verkligen låter som min grej? Har sådan beslutsångest så det är pinsamt. Först tänkte jag att den här chansen måste jag ju ta. Men sedan dök en annan gnagande liten tanke upp. Det är arbetsförmedlingen som har hand om det, iofs i samarbete med några företag, men ändå. Så det kanske bara är nåt skräp som låter fint men som egentligen bara är till för att fixa statistiken med. Hur ledsen blir jag inte om jag ställer in en resa för någon skitkurs där man bara sitter av tiden för att få ersättning??

Gah, jag hatar sånt här! Har ju varit fokuserad på den här resan så länge nu. Den har ju varit målet med det mesta jag gjort. Var senast idag och tryckte i mig två sprutor till för en nätt liten summa. Men å andra sidan saknar jag att skriva såååå badly. Det är nog det jag saknar mest med skolan, eller kanske det enda. Att skriva regelbundet. Visst, vissa uppgifter var tråkiga, men man höll sitt skrivande i trim. Nu skriver jag enbart här.

Ska prata med hon handledaren imorgon. Får se vad som händer.