Gräset är alltid grönare på andra sidan, right?

Senaste terminen har jag känt mig lite sliten. Velat ha lite mer ledig tid. Kunna ta det lugnt. Inte ha en massa inplanerat. Läsa alla skönlitterära böcker som står och väntar på mig.

Men att gå från att plugga heltid, jobba extra, ta oräkneliga danslektioner i veckan samt gå ut minst 2 gånger i veckan för socialdans samt umgås ofta med sina vänner till nuvarande tillstånd håller på att driva mig till vansinne. Inget plugg, vilket i och för sig antagligen är det enda jag inte saknar. Ont om jobbpass, har inte jobbat på en vecka nu och nästa inbokade pass är på måndag. Alla danslektioner är slut för terminen och börjar inte förrän i slutet av september (!). Med skadad fot har jag knappt varit ute och dansat alls lately och det finns inte särskilt många tillfällen att gå ut och dansa under sommaren heller. Thai-Anna är i Thailand och annat folk är ute på diverse äventyr. I'm going nuts here.^^ Att gå från 1000% till 2,5% är en alldeles för stor omställning. Men som sagt, gräset är alltid grönare på andra sidan and all that jazz.