Nästan-kontakt
Släppa det förflutna. Ingen kontakt. Quick as a band-aid. Lättare sagt än gjort. Är försvarslös när ett sms trillar in. Från honom. Är i övrigt, vill jag påstå, en rätt driftig människa som står på sig. Men när messet innehåller orden "Har ingen annan att vända mig till om det här" slås allt försvar ned. Jag vet ju precis vad han menar. Sitter i samma ångestfyllda situation. Visst vore det underbart att ha någon att tala om det med. Så jag svarar. Hinner skicka en fyra-fem sms innan han bestämmer sig för att det räcker. Avslutar med orden "Då försvinner jag igen då" och svarar inte på mitt sista. Kvar sitter jag, handfallen, efter en nästan-kontakt. Tomheten fyller mig sakta inombords.
Etiketter: Olycklig kärlek
posted by Lilith at 10:44 em
7 Comments:
Lak: Du har rätt, men när man väl sitter där med telefonen i handen är det mkt svårare att låta bli.
He´s messin´ with you girl!
Blow him off.
Jag vet att det är svårt.
Jag borde bara hålla käften...
Jag vet att om H A N hör av sig igen, kommer jag ha skitsvårt att värja mig.
Du är en så´n toppentjej Sarah! Låt honom inte dra ner dig igen.
/Banana
Banana: Med största sannolikhet ja, men som sagt...det är förbannat svårt att ha disciplin nog att inte svara.
Thanks for being such a sweetheart though!
Jag skulle ju inte använda uttrycket "messing with" direkt. Men visst; omständigheterna är kanske inte vad man önskar. Om man vänder sig till någon för att man känner att den människan är lämpligast för att tala om en sådan sak med, då skulle jag snarare kalla det... ja, jag vet inte vad jag skulle kalla det, men det skulle vara väldigt långt ifrån "messing with" iaf. Det tyder snarare på att vederbörande anser dig bättre att prata med än någon annan.
But that's just my opinion. I could be wrong.
Vem vet. Det är inte mycket jag vet längre. Han dyker upp som gubben i lådan lite då och då och vänder upp och ner på min tillvaro. Har inte en aning om vad han tänker.
Frågan du borde ställa dig då är kanske om du vill att han ska göra det eller inte? Dyka upp då och då menar jag. På något plan kanske du vill. Om du förstår vad jag menar. Annars är det väl inte så värst svårt att säga till honom att det räcker, att han får hålla sig borta om det nu är det han beslutat. Har du inte funderat på varför han inte håller sig borta? Om du nu inte är insöad på "messing-with-teorin" dvs.
Den namnlöse: Det är väl det som är problemet. Är inte tillräckligt stark för att säga ifrån än. Jag har inte en aning om varför han inte håller sig borta. Han har sagt att han känner att han kan prata med mig om saker han inte kan med andra. Och det är svårt att neka honom det då jag bryr mig om honom. Men någon gång måste jag väl dra en gräns eftersom det är en ensidig relation. Det sa han ju redan när vi dejtade "Jag behandlar dig så väl som mitt mentala tillstånd tillåter". Han kunde inte ta att jag också hade problem. Så jag vet inte. Jag vet inte mkt alls nuförtiden tycks det.
Lak: Det är väl lite så jag också börjar resonera. Mitt välmående tycks relativt irrelevant i situationen, utan det är hans sinnestillstånd som avgör om vi har kontakt eller inte, utan en tanke på hur det påverkar mig. This shit will fuck me up ^^
Skicka en kommentar
<< Home