fredag, januari 19, 2007

Läkare i all ära, but what's up with the comments?!

Nu är jag gnällig så låt bli att läsa. Har varit på vårdcentralen. Då blir jag gnällig. Anna var en ängel och höll mig sällskap. Fick tid klockan 11. Vid 11.50 kom läkaren. Fick berätta vad som var fel och hon var mycket skeptisk. Det var nog bara muskelvärk efter all hosta. Men hon beslutade sig för att lyssna på mina lungor efter att jag hostat till. Inga problem där inte, lät fint. Så sätter hon handan i sidan på mig vilket framkallar högljutt kvidande från min sida. "Oj, är du öm här?" Nej, jag gick hit för att berätta om hur ont jag har och slängde ut pengar som jag egentligen inte har bara för skojs skull. Hon klämde vidare. Gick igenom revben för revben och provade att pressa ihop min bröstkorg. "Det verkar som det rör sig om en revbensfraktur", säger hon och ler. Jaha...? Hon klämde vidare. Efter diverse plågsamma övningar lyckades hon dock utesluta det alternativet. Topp! Så bad hon mig att lägga mig på rygg. Eftersom jag inte kan spänna emot på grund av smärtan så tippade jag ju rakt bakåt ner på britsen varpå hon förvånat tittade på mig. "Gör det ont?" Nej, fortfarande inte, jag tycker om att bete mig som en 80-årig tant med noll muskelkontroll. Så började hon trycka. Tårarna kom och jag bet hål på insidan av kinden för att behärska mig. "Jadu, du tycks onekligen ha ont." Till slut stannar hon upp och bara stirrar på min mage. Tittar på mig. Tittar på min mage. Trycker på den igen och gräver in fingrarna under revbenen samtidigt som hon iakttar mig. "Det var visst inte bara muskelvärk det här", skrockar hon till. Nehej...?
Diagnos: Inflamation i levern.
Är man sjuk länge har det tydligen en benägenhet att sätta sig antingen på lever eller njurar. Blev självklart stucken igen, men det gick förvånansvärt bra! Sköterskan som tog proverna bad mig att återigen sitta ner i väntrummet och vänta på läkaren för att få ett recept. Efter en kvart kom läkaren, ombytt med kappa på sig. Hon var på väg hem. Recepten skickas elektroniskt till apoteket. Sköterskan på labbet jobbar två dörrar i från läkaren. Någonstans brister tydligen kommunikationen. Ska börja äta inflammationsdämpande piller. Fungerar inte kuren skulle jag höra av mig igen. Hon skulle höra av sig om mina levervärden var för dåliga.

Så, nu har jag avreagerat mig. Nu ska jag nog ta en promenad till apoteket.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag tycker synd om dig, när man är sjuk har man rätt att gnälla! Bra iallafall att du fick en diagnos och medicin. Jag kan trösta dig med att jag för några år sedan råkade riktigt illa ut, det tog fyra månader med otaliga läkarbesök och blodprov innan jag träffade en läkare som på några minuter gav mig en diagnos och medicin som gjorde mig bättre inom två veckor. Du verkar ha bättre tur...

19/1/07 16:31  
Anonymous Anonym said...

Stackare, men hoppas att det blir bättre nu då. Vi hörs och syns. Puss

19/1/07 18:45  
Blogger Lilith said...

Micke: Ajaj, det lät inte som en särskilt rolig period.=/ Jo, jag hoppas på att de här tabletterna ska göra underverk.

Johanna: Det blir det nog. Kanske syns imorgon hos Frida!

19/1/07 21:12  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se