Guess what

Sofie ringde. Hon pratade på om London, att hon hade ett bankkonto där sedan studierna i Cambridge, att hon hade ett engelskt telefonkort osv. Pratade om hur kul vi skulle ha. Frågade om man behövde nåt uppehållstillstånd osv. Efter en halvtimme av att faktiskt planera resan kommer hon på att "oj, jag har ett projekt som håller på till våren -07". Så var det med det. Once again.
Det stör mig inte att människor inte kan resa med mig eller om de helt enkelt inte vill. Det är ju helt upp till vad och en vad man har för prioriteringar. Jag tycker om att resa och tycker det är fruktansvärt kul att upptäcka nya platser och uppleva nya saker. Nån annan kanske tycker det är mer tillfredställande med en sprillans ny dator av högsta prestanda. Klart man är olika och det är inget jag skulle kunna bli besviken på nån över. Men när någon säger att de är intresserade. Att de vill. När de faktiskt planerar och säger att såhär ska vi göra och vi kommer att ha sååå kul. Klart jag blir glad och engagerad då. Låt helt enkelt bara bli att säga nåt till mig om du inte vill eller kan. It's as simple as that.
Aja, ingen idé att älta det. Får väl åka själv som hon föreslog eller helt enkelt stanna i Sverige. Får se vad som händer. Låter säkert jättetjurig nu, men det är jag inte. Bara besviken och ledsen eftersom jag började tro att vi skulle förverkliga vår gemensamma dröm och det sedan visade sig att vi inte alls skulle det.
Godnatt alla!