Handledskorsett

Dykningen gick ju inte riktigt som planerat. Klarade alla övningar och det var inte alls så svårt som jag trodde att det skulle vara. Fysiskt tungt - fruktansvärt. Divemastern som var vårt offer väger 100 kg, med utrustning 130. 130 kg är tungt! Själv vägde man ju 25-30 kg extra med all utrustning.

Fick lära oss brandmannagreppet, slapp dock göra det på divemastern. Jonas vägde i alla fall inte 100 kg, men han är ändå bra mycket större än mig.

Och ryggsäckslyftet. Har fortfarande träningsvärk i rygg och lår efter dessa övningar.(Och i hela kroppen också för den delen.)

Kämpade på stenhårt fram tills lunch. Gick upp och käkade. Tog av mig överdelen på torrdräkten. La märke till att mina händer var svullna på grund av att gummimuddarna runt handlederna satt så hårt. Men nu var vi ju nästan klara med kursen och jag tänkte inte ge upp. På med dräkten igen. I vattnet, gjorde de sista övningarna. Nu var det bara de fyra scenariorna kvar. När vi gick ner för att göra den första märker jag hur mycket det börjar stickas i händerna. Som när en kroppsdel somnar och man klämmer på den. Tusen nålar-känsla. Jonas fick upp offret till ytan och började ge konstgjord andning. Jag skulle få av honom utrustningen under tiden. Lägger märke till att jag inte kan röra fingrarna. Får av mig en handske och ser att händerna är rödlila, stora som ballonger och fingrarna står svullet rakt ut, orörliga. Jonas fortsätter livräddningen själv. Jag får inte av mig fenorna så jag kan ta mig upp ens. Tårarna börjar rinna av smärtan. Till slut får jag av mig fenorna och tar mig upp. Instruktören som tittade på mig som om jag var pjåskig hjälpte mig av med dräkten. När han fick se händerna blev han dock väldigt tyst och spärrade upp ögonen. Händerna var enorma, hade inte ens en antydan till knogar, men handlederna var smalare än någonsin, illröda med brustna blodkärl under huden.

Divemastern tog mig tillbaka till dykskolan för att byta dräkt så vi kunde avsluta. Vi trodde svullnaden skulle gå ner. Det gjorde den inte. Kunde inte ens ta på mig en ny dräkt. Så vi åkte tillbaka. Medan de avslutade sista sceniorna i spöregn stod jag på stranden. Fick låna Jonas regnjacka. Det pinsamma är att de fick klä på mig. Kände mig som fem år på nytt.

Kändes för jäkligt att inte kunna avsluta när det faktiskt inte berodde på min egen inkompetens. Men har i alla fall ett intyg på att jag gjort hela kursen förutom de fyra sista momenten. Får ta det i höst någon gång när jag kommit hem.

Kom hem i lördags kväll. Slängde mig på sängen, blöt och full med sjögräs och snusk. Försökte sova bort smärtan. Somnade en kort stund. Vaknade av feberfrossa, illamående och yrsel. Så ringde Kickbox-Anna och undrade om jag ville komma till henne en sväng så bjöd hon på middag. Ville egentligen bara ligga kvar och tycka synd om mig själv, men pallrade mig ut i duschen. Har du någon gång försökt få på dig en bh utan fungerande fingrar? Det tog en stund kan jag tala om. Kom dit och blev bjuden på hemmagjorda grönsaksbiffar och quinoa. Underbart gott! Det är tur att man har vänner som Anna.

Idag ser händerna äntligen helt normala ut. Har knogar, normal hudfärg och märkena efter torrdräkten är borta. Nu är det bara smärtan som ska försvinna någon gång också.

Tröstade mig med salsa igår. Kanonkväll! Har ju haft några mindre roliga salsakvällar senaste tiden. Men igår vände det så äntligen. Det gick bra att dansa, jag fick beröm för hur jag följde, dansade med många olika, Linda och Danuta var där så jag fick träffa dem igen och Markus gjorde ett litet besök trots att han inte hade tid och tog en svängom med mig framför sina ryska vänner som han hade släpat dit.^^

Idag blir det hektiskt. Åker till Thailand imorgon. Ska handla det sista, tvätta det sista, börja packa så smått, ta mig till kåren och träffa Patrik för diskussion om B6 framtid osv osv osv.