Skäms på dig, Per!
Det här händer inte i Sverige år 2007. Jag läser, stirrar oförstående på orden och försöker skaka av mig känslan av att ha gjort en tidsresa till en svunnen era när kvinnor inte hade rätt att bestämma över sin egen kropp. Per Kronlid, initiativtagare till ett parti som är för abortförbud, har i en intervju angående frågan sagt följande till SvD:
Finns det några undantag där abort skulle tillåtas?
- Om det finns risk för kvinnans liv.
Våldtäkt?
- Ja, möjligtvis. Men det skulle antagligen vara bättre för kvinnan att föda eftersom det är ett större psykiskt lidande att göra en abort anser jag.
Jag förstår inte vad det är jag läser. Menar han verkligen allvar? Eller är det årets väldigt försenade nationella aprilskämt som jag inte för ett ögonblick kan uppskatta?
Först sitter jag apatiskt och bara tittar på orden. Försöker stirra sönder dem. Få dem att försvinna. Att han har mage att säga något sådant. Yttrandefrihet i all ära, men...hjälp. Det börjar bubbla inom mig av återhållen ilska.
Har han någonsin gjort en abort? Har han någonsin lidit de tusen och åter tusen kval som en kvinna går igenom innan hon genomför aborten? Eller alla de kval som följer år efter år, efter år, efter år?
Har han någonsin blivit våldtagen? Har han någonsin fått bestämmanderätten över sin egen kropp fråntagen? Har han blivit nedsmutsad utifrån och in, hela vägen in till kärnan av den han är, när någon låtit sin vilja gälla över hans? En smuts som sitter kvar i år efter år? Som hämmar, förstör, fräter och för all framtid förändrar den man är? Som sår ett frö av rädsla som slår rot inombords och klamrar sig fast?
Kan han verkligen vara så omänsklig som han framställer sig själv? Eller har han bara inte tänkt igenom det hela ordentligt? För om det vore hans syster eller hans dotter som en dag var gravid med ett barn som tvingats på henne med våld, skulle han då faktiskt kunna se henne i ögonen och säga att han ansåg att hon bör behålla barnet? Minnet av den fruktansvärda kränkning hon blivit utsatt för? Jag hoppas verkligen inte det.
Jag tycker absolut inte att abort ska vara något substitut för andra preventivmedel. Men jag tycker att kvinnan ska få behålla rätten till sin egen kropp. Han ska inte få frånta oss den rätten med sina omänskliga ord. Han borde skämmas.
Finns det några undantag där abort skulle tillåtas?
- Om det finns risk för kvinnans liv.
Våldtäkt?
- Ja, möjligtvis. Men det skulle antagligen vara bättre för kvinnan att föda eftersom det är ett större psykiskt lidande att göra en abort anser jag.
Jag förstår inte vad det är jag läser. Menar han verkligen allvar? Eller är det årets väldigt försenade nationella aprilskämt som jag inte för ett ögonblick kan uppskatta?
Först sitter jag apatiskt och bara tittar på orden. Försöker stirra sönder dem. Få dem att försvinna. Att han har mage att säga något sådant. Yttrandefrihet i all ära, men...hjälp. Det börjar bubbla inom mig av återhållen ilska.
Har han någonsin gjort en abort? Har han någonsin lidit de tusen och åter tusen kval som en kvinna går igenom innan hon genomför aborten? Eller alla de kval som följer år efter år, efter år, efter år?
Har han någonsin blivit våldtagen? Har han någonsin fått bestämmanderätten över sin egen kropp fråntagen? Har han blivit nedsmutsad utifrån och in, hela vägen in till kärnan av den han är, när någon låtit sin vilja gälla över hans? En smuts som sitter kvar i år efter år? Som hämmar, förstör, fräter och för all framtid förändrar den man är? Som sår ett frö av rädsla som slår rot inombords och klamrar sig fast?
Kan han verkligen vara så omänsklig som han framställer sig själv? Eller har han bara inte tänkt igenom det hela ordentligt? För om det vore hans syster eller hans dotter som en dag var gravid med ett barn som tvingats på henne med våld, skulle han då faktiskt kunna se henne i ögonen och säga att han ansåg att hon bör behålla barnet? Minnet av den fruktansvärda kränkning hon blivit utsatt för? Jag hoppas verkligen inte det.
Jag tycker absolut inte att abort ska vara något substitut för andra preventivmedel. Men jag tycker att kvinnan ska få behålla rätten till sin egen kropp. Han ska inte få frånta oss den rätten med sina omänskliga ord. Han borde skämmas.
Etiketter: Abort, Per Kronlid, Våldtäkt
posted by Lilith at 7:08 em
4 Comments:
Han borde straffknullas med en vägkon i röven! *morr*
/Wanda
Hej!
Du återkommer till uttryck som "kvinnans rätt över sin egen kropp". När anser du att barnet är en separat kropp? I vecka 18? Vi som tar avstånd från abort anser vanligtvis att barnet blir till vid befruktningen och att ingen därefter har rätt att avliva det oavsett under vilka omständigheter barnet har kommit till.
Jag håller fullständigt med dig. Och om man nu enbart ska se till det ofödda barnets bästa så är ju frågan om det verkligen kommer att få ett bra liv när det är så oönskat av föräldrarna att de hellre skulle genomgå lidandet med en abort än att föda fram det?
Lyckligtvis så tror jag inte att Per Kronlid representerar någon stor del av Sveriges befolkning. Och min åsikt angående yttrandefrihet är fortfarande som Voltaires: "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem."
Wanda: Word!^^
Kvintus: När fostret kan räknas som en separat individ känner jag mig inte tillräckligt påläst för att argumentera kring. Om det är vecka 10, 14 eller 18 har jag inte en aning om. Däremot anser jag inte att ett befruktat ägg är en individ som man kan avliva.
Mina tankar gav Micke uttryck för i sin kommentar:
"...om man nu enbart ska se till det ofödda barnets bästa så är ju frågan om det verkligen kommer att få ett bra liv när det är så oönskat av föräldrarna att de hellre skulle genomgå lidandet med en abort än att föda fram det?"
Vissa människor klarar säkert av att separera barnet från minnena från våldtäkten, men långt ifrån alla. Ska då både barn, moder och anhöriga behöva bli lidande?
Är det realistiskt att införa ett abortförbud tror du? Tror du inte att man skulle komma att se konsekvenser i att många försökte utföra aborter hemma men misslyckades med digra följder som på den gamla "goda" tiden?
Micke: Är inne på precis samma spår som dig angående barnets bästa. Yttrandefriheten säger jag ingenting om, den ska vi vårda ömt. Vad jag inte riktigt tål är Kronlids sätt att formulera sig och föra sina argument på. Att han försöker tvinga på halva landets befolkning en regel angående en frågeställning som han aldrig kommer behöva befatta sig med, känns för mig väldigt udda. Men att han sedan dessutom ska uttrycka sina antaganden om kvinnors lidande i respektive situation, finner jag totalt orimligt.
Har bråttom, så det här är mitt snabbt ihopslängda svar, men det här är något jag skulle kunna diskutera i timmar!
Skicka en kommentar
<< Home