Hemmaplan, vansinnesskratt, nation, vackra Lund

Kostade på mig att åka tåg i helgen för det är så snabbt och bekvämt. Det lönade sig inte riktigt. Resan som skulle tagit 3:20 tog istället 4:45 . Var ju tvungen att ge mig ut och fara just den helgen när det är snöoväder. Väl framme i Lund fick jag ett sms från Frida som gick i stil med:
"Är på Ebbas, du vet var det är va? Gå mot Burger King uppför backen och ta till höger." Hon hade nämligen fått för sig att jag hittar i Lund.
Klev av tåget och tittade mig omkring. Varken någon backe eller Burger King i sikte. Då kommer en äldre herre fram och inleder med: "Du ser ut att vara på hemmaplan - var ligger xxxxxgatan?" Hans observationsförmåga var tydligen inte den bästa.
Hittade i alla fall till Ebbas efter ett litet samtal till Frida. Jätteroligt att träffa henne igen, vi hade mycket att ta igen. Blev dock alldeles för kortvarigt eftersom jag var försenad och hon skulle till Helsingborg. Men hon kommer förhoppningsvis till Götet i april.
Vi sa hejdå coh jag hoppade på tåget till Malmö där jag bytte till bussen mot Trelleborg. På grund av halkan gick det väldigt långsamt så jag blev återigen försenad.

Philips spelning ägde rum i Folkets park där även Daniel var. Skönare grabb får man leta efter. Hade jag fått välja en lillebror hade han varit det självklara valet.^^
Underbart att se Philip live! Lät kanon och spelningen gick bra om man bortser från att han hade av en sträng redan första låten. Väldigt Jeff Scott Soto-inspirerat scenspråk vilket jag fann underhållande eftersom även jag är en liten JSS-nörd. Efter spelningen blev det korv på Statoil till middag innan det blev ölande på pub. Mycket prat, spexande och vansinnesskratt fyllde kvällen.

Morgonen därpå vaknade jag tidigt. Tog en dusch medan Philip sov som en död. När jag kom ut från badrummet ropade hans mamma att jag skulle göra dem sällskap vid frukostbordet. Philips föräldrar är jättetrevligt, likaså hans bror och dennes flickvän. MEn som ni alla vet är jag inte överdrivet förtjust i att träffa folks familj. Blev en smått traumatisk frukoststund för undertecknad, men jag överlevde.^^
Vi hyrde Rent och Philip blev som förväntat imponerad. Musiken i den är otrolig, kan man bli annat än förälskad i den?

Den kvällen var det dags att göra en tur till Lund igen. Två timmar på bussar som gick fruktansvärt långsamt till följd av den absurda halkan det underkylda regnet framkallat.

Blev vin med Stephen Lynch som underhållning. Vansinnigt rolig komiker. Oerhört politiskt inkorrekt. Strålade samman med John på en pub där vi även lyckades stöta på Martins ex's nyfikna bror. Vid bardisken frågade han Martin om jag var hans "brud". Jag hörde inte svaret, men det var tydligen inte tillfredställande för han kom fram och frågade "Vem är du i sammanhanget då?". När jag svarade lite svävande frågade han om jag tillhörde Martin. Det nekande svaret ledde till följdfrågan om jag var ihop med John. När inte heller det stämde såg han lite konfunderad ut innan han fortsatte utfrågningen. Trevlig, men nyfiken människa.

Vi tog oss vidare till Östgöta Nation och på vägen insåg jag vilken vacker stad Lund är. Den ger mig lite samma känsla som Hudiksvall. Vacker, trivsam stad som jag lätt skulle kunna förälska mig i. Alla gamla vackra byggnader gör mig alldeles lyrisk. Ska åka dit någon gång i vår/sommar och bara promenera mig trött i fötterna och se mig mätt på staden.
Nationen var ju annat än vår ynkliga lilla kårpub. Missförstå mig rätt, jag älskar kårpuben. Men den här verksamheten var betydligt mer storskalig och etablerad. Hade en toppenkväll! Shotade tequila med Martin som alltid sagt att han vägrar dricka tequila, shakade loss lite på dansgolvet och hade allmänt trevligt. Promenaden hem till Martin efteråt tog sin lilla tid. Isgata ute så vi hasade oss sakta fram. John vek av för att cykla hem. Hur någon kan få för sig att cykla när man ser ut som en löjlig kopia av Bambi-on-ice när man försöker gå övergår mitt förstånd.^^
När vi äntligen nått Delfi och dörren till trapphuset slagit igen upptäcker jag att en kille står utanför och tecknar åt mig att släppa in honom. Tar för givet att han bor i samma trapp så jag låser upp och går vidare efter Martin uppför trappan. Upptäcker att killen följt efter och nu står precis bakom oss och ser hoppfull ut. Väljer att ignorera honom och kliver in. Martin försöker stänga dörren vilket killen opponerar sig mot. Martin knuffar milt undan honom och säger att han bor här. Killen frågar mig med misstro i rösten om det stämmer och ser lagom snopen ut när jag att det är sant. Är det naturligt att ta det som en invit när någon öppnar porten åt en? Jag var i alla fall överraskad.

Söndagen tillbringades slötittande på Animal Planet innan jag hoppade på Swebussen hem. Toppenhelg alla förseningar till trots! Skåne är faktiskt väldigt mysigt. Kickbox-Anna undrade om jag inte skulle med till Lund nästa helg för de hade plats över i bilen. Hade ju inte varit helt fel jämfört med alla timmar på bussar och tåg.^^