Stora uttrycksfulla ögon
Funderade på det igår. Och i natt. Och idag. Många har sagt det. Hångla (eller gör något grövre) med någon annan så du kan glömma. Jag har hört andra få samma råd. Jag har aldrig förstått det. Satt igår på casinot. Mona gick iväg på toaletten och det kom fram en kille. Han var attraktiv. Väldigt attraktiv. Stora uttrycksfulla ögon. Välklädd. Vältränad. Och helt klart intresserad. Han pratade. Släppte mig inte med blicken. Log. På intet sätt slemmig. Bara trevlig. När jag väl insåg att han var intresserad fällde jag ner blicken. Stelnade till i kroppen. Svarade med färre ord. Ingen aktiv tanke. Rent reflexmässigt. Slappnade av först när Mona återvände. Han kom fram fler gånger under kvällen. Samma reaktion varje gång. Trots ansenliga mängder alkohol.
Menade inte i inledningen att det är fel. Om andra tycker det fungerar är det jättebra för dem. Men jag är inte funtad så antar jag. Även om jag inte hade för avsikt att hångla med killen hade jag ju ingen anledning att bli korthuggen mot honom. Borde ju ändå kunna föra en konversation med honom. Men inom mig finns en spärr. En spärr som gör att jag slutar besvara leenden när jag inser att en annan kille är intresserad. Och den spärren tycks hålla i sig längre för varje gång jag blir sårad. Det är två månader sedan vi sågs. Och jag kan inte besvara leenden.
Need.
To.
Let.
Go.
Menade inte i inledningen att det är fel. Om andra tycker det fungerar är det jättebra för dem. Men jag är inte funtad så antar jag. Även om jag inte hade för avsikt att hångla med killen hade jag ju ingen anledning att bli korthuggen mot honom. Borde ju ändå kunna föra en konversation med honom. Men inom mig finns en spärr. En spärr som gör att jag slutar besvara leenden när jag inser att en annan kille är intresserad. Och den spärren tycks hålla i sig längre för varje gång jag blir sårad. Det är två månader sedan vi sågs. Och jag kan inte besvara leenden.
Need.
To.
Let.
Go.
Etiketter: Olycklig kärlek
posted by Lilith at 11:22 em
2 Comments:
Jag tror att du har två val. Antingen får du bestämma dig för att släppa. Och då är det VERKLIGEN släppa, åtminstone för ett tag. Eller så får du konfrontera honom och dina känslor. Så ni kan lösa det en gång för alla. För jag tror varken du eller han mår bra som det är nu. Faktiskt. :(
Lak: Jo, det vet jag. Och det är redan bättre. Men lite konstigt ändå. Tre månaders dejting, ta dig samman liksom :D Hehe, då gör jag mig redo ^^ Nej, men vore toppenkul om du kom!
Hannah: Att konfrontera honom känns väl mest destruktivt eftersom han då bara kommer bekräfta att ett "vi" bara var en fåfäng dröm. Det gör ont varje gång han säger det så det känns rätt meningslöst. Det där med att verkligen släppa är väl det vettigaste. Dessvärre är det ju lättare sagt än gjort. Har ju, som märks, lite problem med självdisciplinen. Har svårt att ignorera när en person jag bryr mig om hör av sig och mår dåligt, även om det är destruktivt för mig. Men jag kämpar, och han stöter bort mig lite längre varje gång vi hörs av, så in due time ^^
Skicka en kommentar
<< Home