Tandläkarskräck

Lika bra att erkänna. Jag lider av tandläkarskräck. Hade en vidrig tandläkare för många år sedan. Skulle dra ut en massa tänder innan jag skulle få tandställning. Problemet var att bedövningen inte tog på mig vilket gjorde det hela ganska smärtsamt. Varje gång jag klagade och grät (jag var 12, okej?) sa tandläkaren att jag inbillade mig och inte kunde känna något för att jag fått bedövning.

Droppen som fick bägaren att rinna över när jag skulle dit och dra ut en permanent kindtand. Rötterna hade växt ut runt käkbenet. Hon drog och slet och jag blev fasthållen av tandsköterskan i stolen, kallsvettig och gråtande. Till slut gick rötterna av och tandläkaren for i backen. Sedan skulle de bara gräva ut rötterna med en pincettaktig sak. Svimfärdig och söndergråten vägrade jag att någonsin återvända dit.

Enda sedan dess har jag varit livrädd för tandläkare. Efter den där incidenten lyckades mamma få tag på en specialisttandläkare som gav lustgas under tiden man drog ut tänder. Så jag lyckades dra ut tre tänder till och allt var frid och fröjd. (Tacka vet jag lustgas)

Men nu är jag för stor för den tandläkaren och får följdaktligen gå till en vanlig som alla andra. Har aldrig borrat i hela mitt liv och var livrädd för det. Har haft ett litet hål i 2-3 år nu som folktandvården hela tiden sagt "Det är så litet, vi väntar tills det blir lite större" (???) om.

Idag var jag på första tandläkarbesöket på 2 år tror jag det är. Hos en privat tandläkare. Han var utländsk, stor och bullrig, luktade curry och jag förstod ungefär hälften av vad han sa. Men han var kanon =) En del förstod man iaf, bla annat att han berömde mig för väldigt friska käkben. :D

Han sa iaf att vi skulle göra något åt det där hålet. Alltså borra. På en gång bröt kallsvetten fram i pannan och jag började förklara hela situationen med att bedövningen inte fungerade på mig och att jag var jätterädd osv. Då ler han vänligt mot mig och säger på bruten svenska: "Du har inget att oroa dig för, vi struntar helt enkelt i bedövningen." Jag bara stirrade på honom. Var det meningen att jag skulle bli lugnare av det?!

Borren plockades fram. Bomullsgrejer stoppades in i munnen på mig tillsammans med olika suggrejer. Motvilligt insåg jag att tårarna börjat rinna. Pinsamt. Men så började han borra och det kändes inte alls förrän han kom ner till frisk vävnad. Då gjorde det helt plötsligt otroligt ont, men då var han ju klar. Det mest obehagliga med allting var när han började gräva i det nyborrade hålet. Men annars var det inte så farligt.

För detta svettiga, tårögda och ångestframkallande kalas betalade jag den nätta summan 1433 kr. Mitt första besök hos tandläkare som betalande kund.