Avskräckt? Yes.

Förresten, jag har ju inte berättat om min misslyckade dejt. För ett tag sedan registrerade jag mig på Happypancake, en dejtingsite som vilken som helst. Blev inte särskilt imponerad, men innan jag slutade gå in där var det en kille som fick min msn. Vi pratade några gånger och han verkade snäll och hel och ren, 27 år gammal. Så när han frågade om vi skulle ta en fika sa jag ja. När vi möttes vid Valand efter att han slutat jobbet frågade han om vi inte kunde ta en promenad istället då han var lite rastlös.
Sagt och gjort, vi gav oss iväg på en vandringstur runt Göteborg. När vi kom till Haga frågade han om vi skulle köpa en kopp kaffe och ta med oss upp på Skansens krona. Det lät bra eftersom jag aldrig varit däruppe trots att skolan ligger precis intill. Strax innan vi når trappan upp känner jag att det var en dum idé att sätta på sig nya skor, men jag hade ju räknat med att sitta på ett café. Dock vägrade jag gnälla på skorna när vi stod vid trappänden för jag insåg att det skulle låta som en ursäkt och så lat är jag inte. Istället knatade vi den långa, branta vägen upp. När vi nått toppen och stod och njöt av stadsljusen från Göteborg känner jag hur blött och fuktigt det blir i skorna. Känner efter och inser att skavsåren blöder rätt ymnigt. Aja, då kan det inte bli mycket värre, tänkte jag.
Han frågade när vi stod där om vi skulle se en film hemma hos honom sedan. Det tyckte jag lät som en bra idé. Hittills hade han uppfört sig och samtalet flöt på bra. Dock börjar jag misstänka hur olika vi är när vi är på väg ner från Skansens krona. Jag frågar vad han gör om dagarna. Jobbar blev svaret. Fritiden då? AW med polarna varje fredag och fotboll med dem varannan lördag. Sedan säger han till mig, med mina heltidsstudier, extrajobb med ytterligare ett på gång, löjligt många timmar med salsa per vecka, gymträning samt umgänge med vänner, att det är så svårt att få timmarna att räcka till. HUR kan han ha svårt att få timmarna att räcka till om det enda han gör är att jobba i en bokhandel, gå på AW och spela fotboll lite sporadiskt?!
Men inte döma ut honom på en gång, fy skäms på dig Lilith! Så vi promenerar vidare genom Linnéstan, tillbaka genom Haga, genom Vasastan och vidare hela vägen upp till Guldheden. På vägen går vi förbi Svensk fastighetsförmedling. Han stannar till och tittar på en av annonserna i fönstret. En stor fyra i Vasastan för löjligt många miljoner. Följande meningsutväxling ägde rum:
Han: En sån skulle man ha!
Jag: Jo, det hade väl inte varit helt fel, svarar jag.
H: Så finns det ett rum man kan göra barnkammare av.
J: Ehm, jo..., svarar jag och börjar gå vidare. Han följer efter.
H: Är det många av dina väninnor som är gravida?
J: Nja, någon enstaka.
H: Ah, okej, men det börjar väl änna bli dags för dig att tänka på det?
J: Haha, tycker du?
H: Ja.
Awkward silence!
J: Nja, jag vet inte, mycket kvar att göra innan, om jag överhuvudtaget ska ha några. Ta examen, resa mer, hitta ett jobb, stadig partner etc etc.
H: Okej, när tar du examen då?
J: Nästa år.
H: Har du tagit studielån?
J: Yes, under hela utbildningen.
H: Oj, det är ju inte så bra. Dumt att ta en massa lån.
J: Ja, men jag ser det som en investering i min framtid. Skillnad på studielån och att ta ett lån för att köpa en ny skinnsoffa eller en resa.
H: Hur lång är utbildningen?
J: 3½ år.
H: Men det måste änna bli mycket pengar?!
J: Jupp.
H: Hur mycket?
J: Vet inte, slutade kolla på beskeden efter jag nådde 70 000-sträcket.
H: Mer än 70 000 alltså?!
J: Hehe, definitivt.
Här någonstans försökte jag byta ämne för jag började tröttna på hans genomgång av huruvida jag uppfyllde hans kriterier. Efter några minuter bytte han dock ämne:
H: Har du haft något långvarigt förhållande?
J: Nja, det längsta var i två år.
H: Det är rätt långt.
J: Du då?
H: Ett långt, höll fem år.
J: Oj.
H: Jo. Ser du dig själv som förhållandetypen eller föredrar du tillfälliga kontakter?
J: Föredrar förhållanden, men det var en stund sedan nu.
Och han fortsatte och fortsatte med sina frågor. Kändes som man blev utvärderad som potentiell mamma till hans barn. Och jag som då inte ens är säker på om jag vill ha några barn blev ganska freakad. Hur kom han på att börja snacka barn under första dejten?! Hade en tjej gjort så hade killen sprungit åt andra hållet. Sheeesh! Vi gick i alla fall hem till honom och tittade på den där filmen. Och han är inte bara knepig, utan dödligt tråkig. Han försökte innan jag skulle gå att få sig nåt. Men jag nappade inte. Han var så tafatt så det var avtändande. Efter filmen kollade jag på nätet när vagnen gick. Det var ytterligare 35 minuter kvar. Detta var en natt när det snöade som sjutton ute så jag hade ju inte för avsikt att vänta ute. Han började gnälla över hur himla trött han var och la sig raklång över hela soffan. Jag satte mig på armstödet, på det sättet var jag säker på att jag skulle hålla mig vaken tills det var dags att gå.
Han tittade upp på mig och sa att han skulle lägga sig på sängen på andra sidan rummet så kunde jag få ligga i soffan. När han lagt sig i sängen satt jag fortfarande kvar på armstödet. Han tittar upp på mig och säger: Nu känns det som att du tror att jag tagit avstånd från dig. Så är det inte. Du får jättegärna komma och lägga dig bredvid mig.
Jag: Hehe, nej, tack, det är bra ändå.
H, snopet: Jaha, okej.
Tog ett par minuter, sedan kom han tillbaka till soffan. Gnällig som en övertrött femåring, men försökte samtidigt få sig ett kvart i ett-ragg. Det var ju sent och snöade ute, jag fick väldigt gärna stanna över. Jag var dock ungefär lika intresserad av honom som av en sur disktrasa så jag tackade vänligt, men bestämt nej. Han fick följa mig till hållplatsen eftersom jag inte hittade. När vagnen kom gav jag honom kinden när han försökte kyssa mig.^^

Conclusion: I början av dejten frågade han om jag träffat någon från en dejtingsite innan. Nope, första gången, berättade jag. Varpå han säger: Jag hoppas att det blir en trevlig första upplevelse.
Innan han försökte kyssa mig vid spårvagnshållplatsen sa han: Ja, vad tyckte du nu då, har du blivit avskräckt? Jag sa bara: Det kan man ju fråga sig. Har inte varit inne på happypancake sedan dess. Har dock mina söndertrasade hälar som minne av upplevelsen.^^