Sjuk, halvfrisk, sjukare, halvfrisk, sjukast

Vad fasen! Nu får det väl ändå ge med sig. Mådde inte så gräsligt imorse som jag gjort tidigare den här veckan. Tänkte att jag inte kunde svika Deja och träningen igen så jag pallrade mig upp och hostade så jag trodde jag skulle bli av med frukosten, men det lugnade sig efter en stund. Var duktig och tog det lugnt på gymmet. Kom hem, åt lunch och kollade på en film. När jag låg där och glodde på filmen märker jag hur jag blir mer och mer andfådd. Till slut ligger jag på rygg och flåsar som om jag nyss sprungit maraton, men får ändå inte tillräckligt med syre. Lungorna känns för trånga och det börjar trycka över bröstet. Hostar under hela den här tiden något förskräckligt och fläckarna börjar dansa framför ögonen. Försöker ringa Vårdcentralen men den datoriserade rösten säger att telefonkön är full och ber mig återkomma senare eller nästkommande vardag. Ringer flera dagar men ger till slut upp, jag kommer helt enkelt inte fram. Till slut ringer mamma sjukvårdsupplysningen som säger att baserat på symptomen så borde jag verkligen beställa en tid hos vårdcentralen. Suck! Efter alldeles för mkt hostmedicin så kan jag iaf hålla mig upprätt framför datorn. Men jag förstår inte varför jag aldrig blir frisk. Det blir lite bättre en kort stund och sedan slår det till med ökad styrka. Måste försöka få en tid på den vedervärdiga vårdcentralen imorgon. Börjar bli lite mer handikappande än att bara vara förkyld nu. Har inte sovit på två nätter för jag inte kan sluta hosta. Orkar inte mer. Vill ju ut med Karin imorgon också som vi planerat! Hoppas vårdcentralen för en gångs skull gör något mer än att säga "gå hem och ta en alvedon och drick mycket vatten". Av någon anledning får jag jämt det svaret. När jag har halsfluss, urinvägsinfektion, bihåleinflammation. But miracles can happen.