Intresse eller pengar?

Idag ställde jag mig i min första bostadskö. I Göteborg. Är låååång väntetid så sannolikheten att jag får en lägenhet innan hösten är väl minimal, men man måste ju börja nånstans. Ska ringa syokonsulenten på min gamla gymnasieskola och fråga om de har GU's katalog. Kan ha med den som lektyr på planet.

Satt på nätet (ams.se) och läste om olika utbildningar och yrken idag. Vissa verkar intressanta, andra inte. Frågan är hur man ska välja framtid. Ska man basera valet enbart på intresse? Eller ska man ta lönen i beaktande? När jag valde gymnasieutbildning så var det ju enbart baserat på intresse. Vilket jag sedan ångrade eftersom jag insåg att jag inte var nästa Julia Roberts and thus inte kunde försörja mig som skådis.

Har ju länge varit intresserad av socionomutbildningen. Där ligger ingångslönen för en nyutexaminerad på 20 000. Satt sedan och kikade runt på allt möjligt. En nylegitimerad tandläkare inom folktandvården tjänar cirka 24 000 - 33 000 kronor i månaden. Medellönen för erfarna allmäntandläkare varierar lönen mellan 30 000 och 40 000 kronor i månaden. Medellönen för en erfaren socionom ligger på 22 500. Det är en viss skillnad.

Det är inte så att jag känner ett behov av att vara jätterik. Men jag vill skaffa en framtid där jag inte behöver vända på mynten för att få det att gå ihop sig. Har fått vissa motargument till detta i form av: "Man kommer ju ändå ha en make/partner att dela ekonomin med när man skaffar familj och hus etc så det är inget att oroa sig för". Själv kan jag inte riktigt resonera så. Visst att det traditionellt är mamma, pappa, barn. Men med dagens skilsmässostatistik är sannolikheten skrämmande stor att man står där en vacker dag som ensam mamma. Vissa kallar mig för cyniker, själv vill jag påstå att jag är realist. "Jamen man får ju underhåll. Dessutom brukar man ju ha delad vårdnad". Jovisst, men vad innebär det i praktiken? Underhållet är ofta på en löjligt låg summa. Och "delad vårdnad" brukar ju vanligtvis innebära varannan helg hos pappa och någon lovvecka då och då.

Blev lite offtopic nu. Men jag har väl insett att jag inte riktigt är så idealistisk som jag alltid trott att jag kommer välja yrke enbart baserat på intresse.