För snabba. För tunga.

Tårarna grumlar min syn när känslorna tar kontroll över mig. Tårarna bara rinner och rinner. Det är inte längre bara prestationsångest över tentan. Andra känslor bubblar upp till ytan. Känslor som gör ont. Tankarna är för många. För snabba. För tunga. Känslan av att inte duga. Inte räcka till. Inte ha betytt någonting för personer som betytt så mycket för mig. Inte duga till något annat än ensamhet. Inte duga som flickvän, älskare eller som vän. Känslan av att vara en sådan människa som man släpper in i sitt liv, men glömmer lika fort som jag gått ut genom dörren. Känslan av meningslöshet.