"Hello Lilith!"

"Hello. My name is Lilith and I'm an addict."
"Hello Lilith!"
Ja, nu sitter jag på biblioteket. 53 minuter av internettid kvar. Finns så mycket att blogga om. Men med tanke på alla sms, telefonsamtal och mail jag fått med förfrågningar får jag nog inleda med att berätta om det jag länkade till i föregående inlägg.

I måndags natt ringde telefonen. Inget konstigt med det. Pratade om lite allt möjligt ända tills han började jäklas genom att låtsas boka en biljett till Göteborg. Jag var ju väl medveten om att han bara jäklades så jag blev smått irriterad. När vi la på "avslöjade" han att det var det han gjort också.

Men så under tisdagen började det droppa in sms i rasande fart. Av arten "ska du inte promenera förbi espresso house på vägen hem?", "kan du låta bli att titta in?", "törs du riskera att missa det, hur osannolikt det än är?" osv. När klockan närmade sig fem och slutet på dagens sista föreläsning började jag tappa tålamodet. Kunde för mitt liv inte förstå varför han skulle hålla på så när han vet hur upprörd jag blir. Blev övertygad om att dagen skulle sluta med att vi bröt all kontakt igen. Promenerade Vasagatan fram med Kickbox-Anna. När vi passerade Espresso House kunde jag inte hindra mig från att kika in. Inget välbekant ansikte. Självklart inte.

Gick vidare och gick in på Dansbutiken för att prova dansskor. Hittade efter mycket provande ett par, men var tvungen att gå och ta ut pengar. Ser att M har ringt och smsat upprepade gånger när jag varit därinne. Så ringer han igen. "Har inte du slutat?" Pratar lite, säger att jag är och köper dansskor och att batteriet dör vilken sekund som helst. Med lite panik i rösten frågar han vart han ska ta vägen, det är kallt och han hittar inte. Irriterad över att han vägrar släppa det säger jag att han kan gå två kvarter åt vänster, men eftersom han inte är i Göteborg behöver han ju inte bekymra sig (Ja, det var egentligen fyra, so shoot me ^^). Det fanns inte som alternativ att han faktiskt var i Göteborg.

När jag klev ut från butiken valde jag mellan hållplatserna Valand eller Vasaviktoriagatan. Valand vore det logiska valet. But for some reason I chose the latter.

And all of a sudden there he was. Standing in front of me. Med det välbekanta leendet på läpparna. Som blev ännu större när jag tappade hakan och började ställa en miljon osammanhängande frågor.

Kvällen tillbringades med både allvarligt och allmänt prat, thaimat, promenad och Corpse bride. "Börja från scratch, som vänner." Så han sov på luftmadrass.

Dagen därpå tog vi oss till KTB där jag lämnade honom för pluggande medan jag gick på föreläsning. Hämtade honom och åt lunch på Rosa Pantern. Vi pratade som aldrig förr. Det var inte spänt, inte obekvämt. Det bara flöt på. Vi pratade som bara vi kan prata (God I've missed that). Satte honom på tåget hem och promenerade till salsan. När jag väl kom hem igen tittade jag på luftmadrassen och de kvarlämnade Redbull-burkarna (sockerfria förstås) med misstro i blicken. Men kunde inte låta bli att le medan jag städade undan.