Lågt blodtryck

Ibland blir jag smått frustrerad. I många herrans år har jag haft problem med blodtrycket...och då inte för högt som man skulle kunna tro utan alldeles för lågt blodtryck. Det började när jag var i 14-15-års åldern och har varit mer eller mindre närvarande sedan dess. I vissa skov gör det mig smått handikappad då man tuppar av på bussar och vaknar någonstans mitt ute i tjottaheiti eller vaknar upp på golvet i hallen och upptäcker att det var en dryg halvtimme sedan man lämnade vardagsrummet för att gå genom hallen till köket. Under andra perioder stör det mig knappt alls.

Detta har jag sökt vård för ett par gånger och har hamnat i något utav en catch 22. När jag är normalviktig säger de att det bara är att gå upp några kilo så löser sig problemet av sig själv. Går jag upp ett par kilo sker ingen skillnad. När jag som nu är överviktig säger de att jag måste gå ner i vikt för blodtrycksförhöjande piller ger man bara till normalviktiga - överviktiga ska nämligen inte ha för lågt blodtryck. Att jag de facto har det stör dem inte nämnvärt mer än att de tycker att det är smått fascinerande: "Oj, kan man väga så mycket och ända ha så himla lågt blodtryck? Hur går det till?" eller "Du kan inte ha så lågt blodtryck, du är ju överviktig". Detta är något jag hört ett par gånger från ett par olika läkare vid det här laget. Nackdelen är att så fort jag börjar tappa i vikt, oavsett hur långsamt och försiktigt jag än gör det, så störtdyker mitt blodtryck vilket ju försvårar processen. Att röra på sig som jag behöver göra för att tappa vikt blir problematiskt när man tuppar av i sittande ställning.

Satt på biblioteket idag när bokstäverna började dansa framför ögonen på mig och rummet började snurra så fort att jag började må smått illa. Svårt att plugga då. Nu, fyra timmar senare, är jag fortfarande svimfärdig och händerna skakar. Det planerade bodypump-passet har jag fått avboka, för kan jag inte sitta still utan det här problemet lär det ju inte mildras av att leka hurtbulle med en skivstång till E-type. Nä, idag är bitterfittan här tror jag minsann. Blir bara tjurig när jag äntligen är så där riktigt pepp på att börja träna igen och jag måste ställa in. Nu ska jag försöka få bokstäverna att sluta dansa och skriva en presentation inför morgondagens seminarium! Ha en trevlig kväll!