Hagelskratt

Bestämde mig för att promenera till salsan idag då det var så behagligt höstväder. Sagt och gjort, gav mig iväg med bra musik i öronen. Hinner nästan till Vasaplatsen innan det börjar smattra och haglet piskar ned med absurd styrka. Blev så chockad så jag började skratta högt i sann Lilith-anda. Människor jag mötte tittade konfunderat på mig medan de surmulet försökte täcka så mycket som möjligt av sig själv med sina paraplyn. En bit ifrån mig står ett gäng ihoptryckta i en trappuppgång. En av dem försöker fälla upp ett paraply. Även de skrattar och när jag möter paraplybärarens blick inser jag att jag känner igen skrattet. Det var ju Ida! Rätt roligt att springa på varann, skrattande högljutt i hageloväder. Ska väl erkännas att jag sedan tog vagnen till salsan. Är inte mycket för det där med att vandra i ur och skur, älskar att promenera, men då ska det vara behagligt väder!