...en peruansk miniromans

På fredagen blev jag uppbjuden av en trevlig och söt kille som tyvärr inte var något ess på dansgolvet. Han var pratsam och social, men med möjlighet till så många bra danser smet jag. Stötte på honom ett par gånger till under kvällen, men smet alltid ut på dansgolvet istället.
När lördagens fest var slut stod jag i den evighetslånga kön till garderoben när någon knackade mig på axeln. Det var givetvis han. Jag var inte det minsta upplagd, men jag tänkte knappast kliva ur kön. Han var dessutom väldigt trevlig så jag kunde väl inte direkt klaga. Dock var han snudd på FÖR chevaleresk när han ville ta av mig dansskorna och sätta på mig mina vanliga skor. Jag protesterade rätt vilt för det fanns inte en chans att han fick ta i mina svettimpregnerade fötter. Blä!
När Gabriela och jag gick därifrån slöt han upp vid min sida. Gabriela, som självklart inte nappade på mina "please, save me"-signaler saktade in och släntrade allt längre efter. Vi fastnade på vägen och stod och pratade, skrattade, delade ett äpple. När han såg att jag stretchade nacke och axlar började han massera mig. Och inte alls på det slemmiga sätt jag någonstans förväntat mig, utan väldigt respektfullt på utsidan av min kappa. La armarna om mig när jag huttrade. Men så skulle äntligen min tunnelbana gå så jag började säga hejdå, när han avbröt mig med att han skulle ta samma och byta vid T-centralen. På vagnen var han jättegullig, uppmärksam, satt och smekte mina händer och viskade spanska ord som jag inte förstod i mitt öra. Trots att jag förklarade att han inte skulle få sig något satt han kvar hela vägen till min hållplats ute i Hägersten. När vi kom dit upptäckte vi att det var 15 minuter tills han skulle kunna åka tillbaka så han undrade om jag inte kunde hålla honom sällskap. Vid det här laget var jag rätt tacksam mot Gabrielas ignorans av mina signaler. De femton minuterna var ljuvliga. Let's just say the kissing was spectacular. Och när han tog fram sin mobil och satte på en romantisk salsalåt och började gunga mig fram och tillbaka till musiken samtidigt som han nynnade med var jag såld. Det spelar ingen roll att han antagligen gjort detta så många gånger att han finslipat det till perfektion. Det spelar ingen roll att det uppfyllde varenda klyscha, eller så spelade det stor roll. Ibland kan man behöva känna att man lever i en lika romantisk värld som filmens. Vi kommer antagligen aldrig ses igen, men det gör inget. För den timmen vi tillbringade ihop var helt fantastisk.