Varför svarar mammor i sina barns mobiler?

Som kanske framgått en del på den här bloggen så har jag en väldigt stel relation till min släkt. Mamma och jag funkar. Pongo aka pappa har fortfarande lite svårt för. Andras familj och släkt är inte heller någon hit. De gör mig nervös. Sommaren i Bosnien var helt absurd med Dejas släktingar överallt hela tiden. De var urgulliga och jättetrevliga, i alla fall efter vad jag förstod av översättningen.^^ Så jag blev nog lite avtrubbad. Har lättare för det nu. När jag är beredd på det.

När jag var i Partille och mekanikern började tjafsa om priset ringde jag Martin för att få veta vad de hade sagt från början. Och får hans mor på tråden. Ah! Chocken var total. Missförstå mig inte, det var en trevlig kvinna med söt skånsk dialekt, men jag var inte riktigt beredd på det. Blev genast nervös och stissig.

Igår ringde jag Patrik för jag hade missat ett samtal från honom när jag var på gymmet. Och en kvinna svarar och presenterar sig som Patriks mamma. Det dröjde tills vi hade lagt på innan jag registrerade att jag pratade med en skåning som inte pratade skånska. Aldrig varit med om tidigare.

Snälla, söta mammor därute - sluta svara i barnens mobiltelefoner innan jag utvecklar en fobi.^^