Mamba, rumba, cumbria!

Kom hem från salsan för en stund sedan. Vad kul det var! Vilken udda blandning av karaktärer. För en gångs skull var det dessutom för många killar under en danskurs. Inte så vanligt kanske. Är alldeles uppe i varv nu och längtar till nästa vecka. Det var ett bra ryck jag fick när jag bokade den kursen. Sitter och dansar med lite smått i musiken på min stol. Adrenalinet flödar. Ah, wonderful!

På uppmaning av Mariko bestämde jag mig för att gå hem. Det var inte alls särskilt långt. Knatade hemåt med musik i öronen och som vanligt allmänt tankspridd. Ser ett par killar på håll och tycker den ena ser vagt bekant ut men släpper fort tanken eftersom jag inte känner någon i Göteborg. Men när de är nästan framme inser jag att det faktiskt är den enda människa i hela Göteborg som jag faktiskt känner. Jonathan. Tänker inte skylla på min egen tankspriddhet den här gången utan på att jag minns honom så här:

Han såg betydligt fredligare ut idag.

Den lyckliga saten åker till Edinburgh imorgon och ska stanna där i ett halvår. Han kommer få det vansinnigt roligt! Jag avundsjuk? Varför tror du det??